Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Att bistå kronan med lån under dess
trångmål, borde ju egentligen ha ansetts som en
högst berömvärd gärning. Gripenstierna själv
tröttnade heller aldrig på att framställa sig
som fäderneslandets räddare. Samtiden var
icke lika fullt övertygad härom. Visserligen tog
man med nöje emot pengarna, när de som bäst
behövdes. När värsta faran var över, blev man
emellertid betänksam och började syna hans
transaktioner i sömmarna. Varifrån kommo
pengarna? Att det inte i större skala var
Gripenstiernas egna medel, hade man fullt
klart för sig. Hans enskilda förmögenhet kunde
icke vara stor nog att tillåta förskott av de
dimensioner, som det här rörde sig om. Man
slöt därav, att det var sin ställning i
finansadministrationen han utnyttjade och att det
i grund och botten var kronan själv, som fick
bestå fiolerna.
Fullt så farligt torde det inte ha varit. Någon
direkt oredlighet eller försnillning kan det
knappast vara fråga om. De provisioner och
räntesatser, som Gripenstierna åtnjöt, voro
tidens vanliga. Att han lät kronan inlösa gamla
skuldförbindelser, som betraktats som tämligen
värdelösa ooh Gripenstierna för en spottstyver
fått överlåtna på sig, är säkert, men den
manövern var han ingalunda ensam om, och
han hade i vissa fall uttryckligen lovats att
utfå ersättning för dylika fordringar.
Däremot råder det ingen tvekan om att
Gripenstierna genom dispositionen över
kronans kontanttillgångar avsevärt stärkte sin
egen kredit och även utnyttjade denna
ställning för att driva upp medel till sina
finansoperationer. Som räntmästare förfogade han
bland annat över de så kallade
handpenningarna och subsidiemedlen. Han hade
därigenom en stark press både på ämbetsmän och
leverantörer, som ständigt voro på jakt för att
få ut sina tillgodohavanden av kronan under
dess kroniska penningförlägenhet.
Tillmötesgående från Gripenstiernas sida kunde köpas
genom återtjänster och lån. Visserligen
förlorade han efter kort tid subsidiemedlens
förvaltning, tydligen genom Magnus Gabriel
De la Gardies intriger — denne ville själv
förfoga däröver och ha ett villigare redskap som
utanordnare — men i gengäld erhöll
Gripenstierna den eftersträvade och lukrativa
befattningen som generaltullförvaltare, som gav
honom en av rikets "redbaraste" inkomster,
stora sjötullen, i handom. Låneverksamheten
fick nu allt större omfattning. Värdefulla panter
markerade Gripenstiernas växande
maktställning. De invecklade transaktionerna har
författaren med skicklig hand rett ut, desslikes
de om makten tävlande sekreterarkotteriernas
andel däri. För bedömandet av spelet bakom
kulisserna dessa skickelsedigra år lämnar
avhandlingen synnerligen värdefulla bidrag.
I ett mera fristående kapitel, betitlat
"Stockholmaren och godsägaren", har en fängslande
teckning givits av Gripenstiernas privata liv
under 1670-talet, då han stod på höjden av
makt och välstånd. Framställningen rymmer
här ett material av stort kulturhistoriskt
intresse, verkningsfullt arrangerat och med
elegans återgivet. Med tillhjälp av Gripenstiernas
för vissa år fullständigt bevarade räkenskaper
samt en mängd från olika håll samlade
uppgifter har det lyckats författaren att lämna en
verkligt åskådlig bild av en svensk
uppkomlings liv och leverne. Vi få följa Gripenstierna
i barockens glada sällskapsliv med dess friska
aptit och osläckliga törst, som byggherre både
i Stockholm, där han jämte Erik Lindsköld,
hans mäktige vän och beskyddare, förvärvat
en tomt vid hörnet av Drottning- och
Fredsgatan, och på det idylliska Kersö. Segeljakter
och karosser stå till hans och familjens
förfogande vid utfärder och resor, där
familjefadern alltid låter noggrant kontrollera, att
resschatullen äro fyllda med pålitligt fluidum.
Vi finna honom ibland i förtroligt sällskap på
"Förgyllda druvan" och andra tidens kända
näringsställen. Hans tjänare kunna vi då och
då träffa på väg till förnäma gynnares hus
med stora bördor av lämpliga skänker, feta
laxar, svällande sydfrukter och kostbart vin.
I det med noggrannhet förda "föräringskontot"
hittar man namnen på mottagarna.
Krigets slut år 1680 medförde stora
förändringar för Gripenstierna som för andra. Hans
förvaltning och levnadssätt hade länge
betraktats med misstänksamhet och avund. Hade han
inte haft hand om "cronans räntor", yttrades
det förtrytsamt redan på 1678 års riksdag, "så
byggdes intet så stora hus och gjordes intet
så stora collationer".
Likvidationskommissionen fick nu ta itu med hans transaktioner. Den
behövde fjorton år för att reda ut den trassliga
härvan. På nyårsafton år 1694 föll slutdomen.
Gripenstierna förklarades skyldig betala kro-
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
