Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
nan den nätta summan av 1 154 296 d. s. m.
Själv krävde han staten på 3 377 823 d. s. m.
Juridiskt sett var domen mycket tvivelaktig.
Hans talan ogillades emellertid, och konungen
befallde helt kort kommissionen att indriva
skulden. Den samtidigt pågående reduktionen
förbättrade inte hans ställning. Gripenstierna
var ruinerad. Hans egendom togs i mät. Bohag,
sängkläder och livets nödvändigaste persedlar
måste utlämnas. Hans döttrar kunde "för
särk-och klädesmangel" inte lämna familjens fattiga
krypin. Nedbruten av olyckan dog
Gripenstierna några år därefter — den 26 augusti
1697 — samma år som hans obeveklige herre
gått i graven.
Avhandlingen, som ger en övertygande bild
av den svenska statens mångahanda
svårigheter under den elakartade finansiella och
politiska krisen 1673—80 och ett konkret fall av
det allmänna räfstförfarandet därefter, är
givetvis i främsta rummet en vetenskaplig
undersökning och som sådan av mycket hög klass.
Det rika biografiska och kulturhistoriska
materialet samt författarens förnämliga stilkonst
ha dessutom gjort arbetet till en synnerligen
underhållande läsning. Boken bör kunna
påräkna intresse även utanför de egentliga
fackmännens krets. Sven Grauers
En svensk i Assisi
ERNST NORLIND: Franciscusår. Gleerups
1941. 8: 50.
Ernst Norlind, herre till Borgeby och redan
en legendarisk figur, vann en välmeriterad
framgång med sina två tidigare
memoarböcker, den förtjusande slottskrönikan
"Borge-byminnen" med dess oförglömliga bilder av
Ellen Key och Rainer Maria Rilke och den
kanske ännu finare "Livsouvertyr" med dess
säkra målningar från skånsk lantbygd och
skånska prästgårdar.
Norlind antyder försiktigt den personliga
bakgrunden till sin flykt till Assisis klosterfrid.
Han kände sitt liv misslyckat, sig själv fläckad.
När han — efter en avstickare till ett tyskt
slott — nådde fram till klosterhärbärget, fann
han frid. Han ger en betagande bild av de
tjänande nunnornas plikttrohet och kärlek. Det
är tiden före Abessinienkriget, och den nöd,
som nu rasar i Italien, hade då redan börjat.
Turisterna hade uteblivit, och Norlind var
lång tid ensam gäst i klostret. Han blir bekant
med Johannes Jørgensen, och man skulle önskat
höra mer om denne konvertit, vars tro i motsats
till Norlinds är orubblig som klippan. Han blir
bekant med Assisis alla notabiliteter, han går
sina långa vandringar utåt landsbygden, lever
sig in i landskapet och suger till sig dess ro.
Han upptäcker den häpnadsväckande
fattigdom, i vilken den italienska lantbefolkningen
lever; han lyckas ordna några
barmhärtighetsverk och allmosor. En i skildringen bara litet
för karikerad amerikansk katolik och
millionär blir sålunda genom svenskens förmedling
en giktförlamad italiensk prästs välgörare och
räddare. Fin är berättelsen om Vatikanens
hemliga sändebud och inspektör av klostret,
som bor där tyst och tillbakadragen, känd av
ingen, medan nunnorna, varje gång en biskop
besöker klostret, gör allt för att vinna hans
sympati och bevågenhet genom rikliga
måltider och utsökt uppmärksamhet.
Norlind blir aldrig troende katolik. Han
lever emellertid till det yttre som en katolik,
iakttar alla fromma föreskrifter, begagnar sig
av sakramenten, böjer knä och ber till
helgonen. Han hävdar emellertid, att hans
intellektuella samvete hindrar honom att acceptera
katolicismen. Han försöker i stället lägga en
personlig innebörd i de riter, vilkas hedniska
ursprung han tror sig kunna konstatera. Det
faller av sig självt, att denna väg inte är
framkomlig. Norlind vill vidare göra gällande, att
han definitivt hejdades på sin väg mot
katolicismen av en annan omständighet. Han måste
av ekonomiska skäl lämna klostret och kom
i stället att hyra ett rum och inackordera sig
hos en framstående italiensk katolsk redaktör
i staden. Skildringen av denne redaktör läser
man med någon undran. Är den riktig, så
är mannen ett monstrum av förljugenhet och
falskhet. Han är patologiskt uppbrusande, han
är misstänksam och brutal, han säger de
otroligaste taktlösheter, han saknar all disciplin
över sitt driftsliv, men samtidigt skriver han
fromma artiklar i sin tidskrift om den katolska
trons krav och ungdomens förfall. Norlind
berättar så fantastiska ting om denne
sällsamme katolske apologets giftermålsplaner, att
man tar sig för huvudet. En punkt i denne
mans uppträdande vill man emellertid förstå:
sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
