Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
en knöl, varför det inte känns så synd om
honom att han blir bedragen. Det sista kapitlet
heter "Livets rätt" och handlar om människans
skyldighet att inte gräva ned sig i sorg och
ruelse utan göra det bästa möjliga av
situationen, ge det som är livsdugligt däri en chans
att spira och växa till någonting gott.
Författaren uttrycker sin sensmoral mycket
intelligentare och väger skäl och motskäl mot
varandra, men så ungefär har han menat. Han är
van att handlägga människors hj
ärteangelägenheter och tränad i att finna den lyckligaste
lösningen på otaliga små vardagstragedier. Hans
bok kan betecknas som ett erotiskt
räkneexempel. Man vill inte bestrida lösningens
riktighet, men man är starkt medveten om att
livet sällan följer en lika enkel matematik.
Georg Svensson
FOLKE LUDIN: Tyvärr, doktorn ... Gebers
1941. 5: 75.
Folke Ludins bok kan på sätt och vis
betraktas som en yrkesskildring. Det väsentliga
i den handlar om en medicinares studiegång —
fram till den dag då han absolverat sin med.
lic.-examen och på sitt visitkort kan låta
trycka: leg. läkare. I detta stoff är
visserligen insprängd en smula ordinärt ungdomlig
romantik i form av en skildring av ett erotiskt
svärmeri. Men det som tilldrar sig
huvudparten av uppmärksamheten är i varje fall
den sakliga och osentimentala skildringen av
en blivande eskulaps studier och kurser. Om
sådant vet denne författare att ge besked i
åskådlig och vederhäftig form. Hans bok
samlar sig till en anklagelse mot en ordning som är
så omild mot de nyexaminerade läkarna.
Förhållandena äro dem sannerligen inte gunstiga,
och som det nu är ställt för dem på deras
arbetsfält måste missnöje och opposition med
nödvändighet bli följden.
Boken är i litterärt avseende en anspråkslös
produkt. Men den bjuder en del sakliga
upplysningar av intresse. Johannes Edfelt
MARTIN ROGBERG: Livet på sex tunnland.
Skoglunds 1941. 7: 50.
Svenska Dagbladets kulturredaktör Martin
Rogberg har tidigare producerat sig som
författare bland annat med trevliga skildringar av
bilresor på kontinenten, varvid hans tecknande
fru skött bildreportaget. Den som av dessa
böcker och eventuellt andra vittnesbörd
inrangerat författaren bland kosmopoliternas
oroliga släkte har bedragit sig. Rogberg är
uppvuxen på svenska bondlandet, och när han
kom ett stycke upp i medelåldern började
ursprunget rista och bända i honom och pocka
på utlopp. Så kom det sig att han blev en så
kallad söndagstorpare, som begagnar varje
tillfälle att komma loss från redaktionen och
stadsvåningen för att få känna sig som barn
på nytt tillsammans med hustru och pudlar på
sex tunnland jord någonstans i Roslagen. Hur
det gick till att finna tomten, bebygga den,
gräva brunn och lägga ut badbrygga,
kringgärda sina ägor, utöka dem och göra dem
fruktbara — om detta och mycket mer har han
nu skrivit en bok som hans hustru illustrerat
med tuschteckningar och Hæggströms
boktryckeri gjort typografiskt högeligen tilltalande.
Det är en trivsam bok, och den är enbart
sympatisk. Den är skriven med kärlek, humor och
självironi. Amatörlantmannens liv är
ingalunda en dans på rosor, det får man klart för
sig genom paret Rogbergs erfarenheter, men
vad betyder svett och tårar mot den lycka som
stadsbon känner när han för några korta
stunder får vila ut med huvudet i naturens
sköte. Att få vakna till fågelsång en
sommarmorgon och stiga barfota direkt ut i gräset,
bara ett sådant ögonblick kompenserar för de
prövningar, som campare, hembiträden och
mer eller mindre opålitliga entreprenörer
utgöra. Rogbergs anspråkslösa bok bör läsas av
alla torp- och sportstugebebyggare och kan
med avund eller medlidande blandad med
litterär tillfredsställelse läsas av alla dem som
tvungits respektive föredragit att låta den egna
täppan förbli en dröm. Georg Svensson
HANS TOLTEN: De stora hjordarnas land.
Människor och djur i Argentina.
Översättning av Hugo Hultenberg.
Ljus 1941. 6: 75.
Hans Tolten är tydligen tyskargentinare.
Hans bok framträder som självbiografi, men
det är den förmodligen inte — människorna
i den är för anonyma.
En läsvärd bok är det emellertid, en initierad
och romantisk skildring av en tysk
utvandrar-familjs liv i norra Argentina i modern tid.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
