- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
116

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Margit Abenius: Klara Johanson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARGIT ABENIUS

konst, skapat något i formen högst individuellt.
Den essayistik som blomstrade på 1920-talet var
annars på det hela taget ytligt formbriljerande.
Men 1926 kom Klara Johansons "Det speglade
livet", som innehåller trettiotre större och
mindre essayer med personlig kommentar. Åt
den vill man reservera en särskild plats. Boken
med Halmstads stadsvapen på omslaget liknar
ingen annan, och på min privata hylla, om jag
hade någon, för "den rena glädjens böcker",
skulle jag inte försumma att placera denna
bok, som redan genom sitt yttre och genom
de tättryckta, vackert rejäla boksidorna gör ett
intryck av gammaldags gedigenhet och låter
ana en mättad och myllrande
innehållsrikedom, sammanpressad i en form av största
möjliga estetiska klarhet och pregnans. "Det
speglade livet" är ett mognadens soliga, rika
och subtila verk. Vilken must i det, en fyllig,
rik bouquet, nästan idel quinta essentia. Den
kommer mig inte bara som i drömmen om
gatstenarna att tänka på karaktärsfulla gamla
städer utan också på åldriga träd med rika
kronor. Och gång på gång händer det mig att
jag i världsvimlet träffar människor som läser
"Det speglade livet" på samma sätt som jag
— det är nyktra förståndsmänniskor lika ofta
som enstöriga bokmänniskor.

"Det speglade livet" innebär för den villige
läsaren ingenting mindre än en njutningsrik
resa i gammaldags långsamt takt genom några
av kulturens intressantaste städer och
landskap. Som pilgrim och resenär, som diktare,
forskare och gurmand i förening, söker
essayisten upp de trakterna och rekonstruerar med
känsligt målarsinne diktskapelserna i deras
ursprungliga miljö. I centrum av hennes värld
står Goethe, ljusomstrålad, sedd med
förälskelse. Åt honom ägnas en grupp av åtta
essayer. I Wetzlar låter hon "Werthers Leiden",
"stundens modelektyr och seklernas
förtjusning", leva upp för vår inbillning, ett verk
som enligt Klara Johanson är sammansatt av

så heterogena beståndsdelar att dess skapande
inneburit ingenting ringare än att "göra en
tulipanaros". "Hack i häl efter prins Hamlet
och den ädeltosige spanske riddaren vandrar
Werther genom tiderna, en yngre och
spensligare broder, den rena prototypen för
högsint rebellisk och dåraktigt anspråksfull
ungdom." — "När han stupar", heter det, "tycks
världen lida ett ömkligt nederlag, som hade
den fått intyg på sin onjutbarhet för varelser
av ädlare daning." Besjälat och betaget tolkar
hon Goethe som lyriker, och i Ilmenau ljuder
för den lyssnandes öra "en sång på en ny
melodi — den germanska sången, rytmiskt
mångfaldig som vind och vattenbrus". Den
bräddade studien över "Goethes Romresa"
innehåller en mängd skarpsynta iakttagelser.
Man kan på måfå ta en karakteristik som
denna:

"Goethe hyste en stolt förtröstan till sina
ögon. Han trodde att de sade honom klara
sanningen om alla ting på vilka han riktade
dem renhjärtat frågande. Och de var helt visst
ett underbart instrument, av sällsynt skärpa
och finhet. Men de hade den likheten med
vanliga ögon att de lydde en hjärna, och denna
hjärna anvisade med utomordentlig
bestämdhet vad de skulle göra. Goethes ögon var inga
impressionistiska flanörer, de måste alltid gå
på arbete... Se och tänka var för honom ett,
på ett vis och i en grad som hos ingen annan
mänska; han återgav ’teori’ dess ursprungliga
betydelse av åskådning, hans tankar tycktes
honom strömma in genom ögonen som ett
språk rakt ur tingens kärna."

I den lysande essayen om
"Valfrändskaperna" lär man känna den fina psykologen
K. J.; i den spänstigt livfulla studien över
Croces Goethestudier humanisten. — En
betydelsefull grupp essayer i "Det speglade livet"
rör sig om svensk romantik och upptäcker för
oss ett släkte som författaren döper till "de
romantiska mänskorna". Det är individer, som
utan att vara ledande koryféer, ändå genom
sina sympatier och ideal på ett renare sätt

116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free