Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Tore Zetterholm: Den nya romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA ROMANTIKEN
maskeradkostymen, som gör stataren
annorlunda, utan det faktum att han drar den på
sig. Ty det gör ingen normal statare. I och
med att han lånar sig till slikt spektakel, visar
han, att han endera förlorat förståndet eller
också blivit en annan människa, vilken har
föga gemensamt med sina arbetskamrater.
Flykten från vardagligheten är inte bara
utanverk. Det är inte bara miljön inom dikten,
som blivit en annan. Hela grundtonen har
förändrats. Karaktärsskildringen rör sig inte med
vardagsmänniskor och allmängiltiga fall.
Pinne-bergarna ha fått lämna plats för
övermänniskor och genier, groteska krumelurer och
pittoreska maskeradfigurer. Huvudpersonen
heter inte längre Pettersson, adress
Smålandsgatan, utan Jacataqua med hemort i
Vargklyftan söder om Älghuvudssjön. Den sociala
tendensen börjar försvinna, fattigdomen är
mer pittoresk än upprörande, övermänniskorna
ha en moral, som anstår dem, och strunta
i trångboddhet och klasskamp och flykten från
landsbygden.
Till och med stilen börjar få en ny karaktär.
De expressionistiska stilexperimenten äro inte
längre på modet, och inte heller det
journalistiska reportaget. Åtminstone prosan tycks vara
på väg mot en nästan arkaiserande, utarbetad,
tung stil.
"Jag föddes tidigt på morgonen den fjärde
maj, året femtonhundratio efter Vår Herres
börd. Fast jag avlats i den stora sängen,
öppnade jag mina nya ögon för första gången
i nordvästra tornet av ett slott som hörde till
Gripsläkten, och som låg två dagsresor från
Perugia i Italien." (Joan Grant.)
En mer ingående granskning än den som
kan presteras i denna korta översikt skulle
säkert bestyrka, att en helt ny diktning vuxit
fram. Om det är med rätta eller inte, som den
usurperat tronen, bör kanske lämnas därhän.
Best-sellertiteln är, som bekant, ingen garanti
för vare sig ett diktverks kvalitet eller för att
det skall kunna anses representativt för sin
tid. "Ingen pompa, ingen glitterheroism, ingen
skränmärklighet! Men det hårda, undanskymda
slitets ovanskliga ära." — Sådan bör tidens
dikt vara enligt en av dess senaste granskare.
Den nya tidens grannlåtskläder böra sticka en
sådan sträng herre i ögonen. Och även mindre
fordringsfulla kritiker kunna nog inte undgå att
betrakta många av den "romantiska" skolans
alster, framför allt vissa anglosachsiska
tegelstensromaner, med misstänksamhet. Åtskilliga
av de bastanta indian- och sjörövarromaner,
som nu se dagen, ha en betänklig bismak av
opportunism och spekulation i publiksmaken.
Mycket bör visserligen räknas som ren
underhållningslitteratur och bör följaktligen
inte mätas med samma måttstock som den
värdefulla och kämpande dikten. Men att
utdöma hela denna strömning som
underhållningslitteratur är felaktigt. Det vore ett
utslag av den exklusivitet, som är dumhetens.
Den framgång, som kom "Borta med vinden"
till del, berodde inte enbart på glitterguld och
reklamtrummors buller.
Hurudan uppskattningen av denna riktning
än må vara, ofrånkomligt är likväl, att den
gör skäl för namnet romantik. Märkligare,
men samtidigt svårare att definiera, är
situationen bland de diktare, som befunnit sig
ytterst på den motsatta flygeln. Många tecken
tyda på att det råder uppbrottsstämning även
bland de ärligt arbetande naturalisterna, de som
inte kunna beskyllas för konjunkturhänsyn.
Ingenjörerna, hormonforskarna,
bödelsdrängarna byggde ett stort hus, som de
kallade Verklighet. Där fanns allt. Kylskåp och
grammofon, rakstuga och garage, laboratorium
i källaren och en liten giljotin på vinden. Till
denna mönsterinrättning kom en dag en mager
skald. Hans glädje var oförställd, när värden
bjöd honom stanna. Dagarna i ända gick han
och fingrade på alla de sköna, blänkande
tingen. Han badade, friserade sitt skägg och
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
