Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
giskt. Segrar Ryssland, kommer det tredje
ryska kriget, värre än något av de föregående;
Finlands enda chans är då möjligen den
svenska armén, om den fortfarande existerar.
Segrar Tyskland, inlemmas Finland i en
kulturell nyordning, som betyder ett raserande av
alla de kulturvärden, som Runeberg står för.
Tänker man denna tanke till slut, kan man
kanske ertappa sig med att känna stor ångest.
Just därför är det värdefullt att kunna gripa
till Hans Ruins bok, som så ädelt, så varmt
och så absolut sannfärdigt tecknar den
själsliga grundritningen hos det finska folket:
"Överallt möta vi tyst beslutsamhet, tålig
väntan, enig sammanhållning, ömsesidig
hjälpsamhet." Och man fattar innebörden av hans
enkla påpekande:
"Vårt bistra öde visade oss dock en nåd.
När det gällde, kallade det oss att försvara ej
allenast geografiska gränser, utan också
moraliska positioner."
En fransk statsman kallade en gång stolt sitt
eget land "le soldat de l’humanité".
Beteckningen kan överföras på Finland, som
förtjänar den. Sven Stolpe
Ett kvinnoöde
LOUISE ADELSWÄRD: Hovlyckan en
vändekåpa. Wahlström & Widstrand
1941. 12:50.
Louise Adelswärd tillhör den kategori flitiga
privatforskare som ur gamla familjearkiv och
herrgårdsdossierer framdraga öden ur det
förgångna, med måtta romantisera sitt stoff och
sedan förstå att servera det hela i en tilltalande
och lättillgänglig form. Denna författarinna
har ett känsligt och vaket sinne för förflutet
liv. Släkthistorier och gamla dagböcker bilda
stommen i hennes böcker. Esprit
d’arrange-ment kan man inte frånkänna denna penna, stil
och inlevelse prägla de verk som den signerat.
"Hovlyckan en vändekåpa" exponerar en
både rörande och tragisk bild ur det svenska
hovlivets historia. Händelserna utspela sig på
Riksänkedrottningens tid, och läsaren får en
levande förnimmelse av det slutande
sextonhundratalets Sverige, av den fattiga allmogens
liv under missväxtåren, av pestens härjningar
och av hovlivets vardag och solenna tilldra-
gelser — alltsammans skildrat med
krigshändelserna som mörk fond.
Vad boken närmast vill understryka är
sanningen i ett gammalt ord, som lyder:
"Herregunst och aprilväder, de skrivas båda med
samma f j äder." Berättelsens huvudperson, j
ungfru Ann-Cathrine Bärfeldt, får i rik måtto
erfara vad det ordet innebär. Ädlingen Carl
Gyllenstierna har under en resa i Östergötland
träffat henne, fattat tycke för henne och
introducerar henne som hovjungfru hos
Riksänkedrottningen. Men avund och allsköns
intriger bringa henne på fall. Hon älskar
Gyllenstierna, får ett barn med honom, men något
annat än hans frilla blir hon inte. Den redbare
Per Grubbe, som vill äkta henne, kan endast
uppväcka svala känslor hos henne. Så
småningom spinnes hovintrigernas nät allt tätare kring
henne. Hon anklagas för otrohet i tjänsten, för
tjuveri och signerier. Ja, saken drages inför
riksens råd och fastän oskyldig till det som
lägges henne till last, kastas hon i fängelse för
att efter avtjänat straff framleva sina sista
dagar i armod och elände.
Författarinnan har återgivit detta
kvinnoöde med pietet och med en aktningsvärd
förmåga av historisk inlevelse. Hon skildrar på
ett utmärkt sätt det lilla Stockholmshovets
ceremoniella liv. En och annan gång målar hon
en pompös fresk: skildringen av bröllopet på
Gripsholm är verkligen magnifik. Tidsfärgen
förefaller hela tiden fullkomligt äkta och till
punkt och pricka träffad. Också
människoskildringen är pregnant. Porträttet av den
stolte och egoistiske Gyllenstierna har kontur
och resning. Och Riksänkedrottningens stränga
och prövade väsen träder oss levande till mötes
i denna bok, som alltigenom bär livets färg
och ger en gripande bild av svenskt liv i
prövande villkor. Johannes Edfelt
Skyddsandar
INA SEIDEL: Vår vän Peregrinus.
Översättning av Olof Lagercrantz.
Diakonistyrelsen 1941. 3:75.
WILLA CATHER: Sapphira och slavinnan.
Översättning av Siri Thorngren Olin.
Gebers 1941. 8: 50.
"Vår vän Peregrinus" heter en liten grå
bok som är värd ett bättre öde än att för-
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
