Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
dens. Det är slående i hur hög grad hans brev
ha färgats av adressaten, långt mer än vad
som genomsnittligt är fallet hos de flesta
människor. Även mot denna bakgrund måste man
se den avsaknad av le courage de son opinion,
som utgjorde en påfallande begränsning i hans
dikt och hans författarj ag.
Insatt i detta perspektiv får Snoilskys
diktning ett nytt och ökat intresse för nutida
läsare. Henry Olsson har inte haft svårt att
påvisa, hur diktaren i många avseenden
föregrep utvecklingen och inte minst därigenom
på ett tragiskt sätt blev missförstådd av
samtiden. Långt före nittiotalet sökte han verka
för en förening av nationellt och demokratiskt
och hävdade programmet försvar och
reformer. Under parisvistelsen på 1860-talet
påverkades han inte bara av panassisterna och
deras 1’art pour 1’art-program utan också av
Augiers och Dumas d. y:s borgerliga
tendensdrama, som Georg Brandes sedan skulle
uppsätta som ett mönster. En dikt som "La
pétro-leuse" vittnar inte bara om starka intryck av
Kommunens fasor utan introducerar också
efter Brandes’ recept den moderna
samhällsproblematiken i svensk dikt.
Då Henry Olsson lämnar diktaren vid den
stora krisen i hans liv, är detta avbrott i
framställningen högst ovälkommet för den
fascinerade läsaren. Det vore stor skada om detta
betydelsefulla verk inte fullföljdes, och man
vill gärna tillägga, att detta gäller också om
den oavslutade Almquistmonografien.
Holger Ahlenius
Dan Andersson än en gång
WALDEMAR BERNHARD: En bok om Dan
Andersson. KF:s bokförlag 1941.
Inb. 5:—.
Två biografier på ett år över en ung svensk
arbetarskald är ganska uppseendeväckande och
vittnar vackert om den stora popularitet Dan
Andersson ännu äger i vårt land. Anne-Marie
Odstedts bok byggde på noggrant penetrerande
av källorna och var avfattad med största
diskretion; i många viktiga fall nämndes icke ens
namnen på skaldens närmaste vänner. Den
originelle träsnidaren Waldemar Bernhards
bok är av helt annan karaktär. Den bygger
mindre på källor än på personliga minnen, och
den är otroligt frispråkig. I stort sett är det
en mycket värdefull volym. Den ger en ganska
förträfflig bild av den finnmiljö skalden utgick
ifrån, den meddelar en massa intressanta fakta
om både hans familj och hans dikters
tillkomst, och den ger framför allt ett särdeles
levande porträtt av Dan Andersson
personligen: hans dåraktiga originalitet, hans
poserande maner, hans malande gyckel och djupa
kluvenhet. Man har opponerat sig mot de
meddelade breven — och vissa allvarliga
anmärkningar kan verkligen göras —, men i stort sett
är man tacksam för att få läsa dem, inte minst
det sällsamma dårbrev, som är skrivet i spiral
in mot arkets centrum, därför att författaren
känt sig sårad av de fantasilösa raka linjerna
på papperet. Man kan kanske säga, att bilden
av Dan Andersson blir betydligt mer
osympatisk efter denna bok; Bernhard meddelar
utan hämningar både smaklösa och vulgära
drag. Det är förvånande, hur litet av högheten
och allvaret i skaldens bästa dikter som
förekommer i hans privata utgjutelser och i de
många breven till Bernhard. Skalden befinner
sig dock redan på ett sådant avstånd från oss,
att man knappast kan ha något att invända
emot, att hans bild målas med full realism,
även om man med en viss undran i företalet
läser, att boken granskats — och godkänts? —
av hans syster.
Bernhards egna analyser har förvånat mig
genom sin kvalitet. Man visste inte, att denne
konstnär — som dock länge varit journalist —
var en så utmärkt stilist och ägde en så
mångsidig litterär och filosofisk bildning. Det
material som meddelas i hans bok är betydligt
rikare än det som mången gång i åtskilligt
sämre utformning fått gälla som specimen för
doktorsgraden vid våra universitet.
Efter dessa erkännanden måste man
emellertid också anföra en del kritik och detta med
särskilt eftertryck, eftersom den bernhardska
boken enligt uppgift i pressen är antagen som
ett av de första numren i en bokserie utgiven
av ABF och därigenom stämplad som sakligt
och moraliskt oantastlig. Jag tänker då mindre
på den fula och — som vi efter en våldsam
presspolemik nu till full evidens fått bestyrkt —
absolut osanna historia om Harry Blombergs
förhållande till originalmanuskriptet till "Svarta
ballader", som boken innehåller; ty efter på-
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
