Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tiden förnimmer presidentens mäktiga
personlighet bakom verket, bevittnar hans
enastående förmåga att kombinera socialt
reformnit med politisk manövreringskonst, och låta
de väckande parollerna följas av handlingar
i nivå med de svåraste situationer. Författarens
personliga intryck och erfarenheter ge
skildringen friskhet och liv.
En ledare har Roosevelt varit, men
sannerligen ingen diktator. Tvärtom, ända fram till
dessa yttersta dagar har han haft att kämpa
med ett ursinnigt motstånd från bland andra
de män, vilka hela världen envisats med att
dyrka som den moderna tidens dugligaste
representanter: de stora affärsmännen, dessa
det så kallade praktiska livets män, som bland
annat varit nog förutseende att förse Japan med
sjuttio procent av dess krigsmateriel. I
Roosevelt sågo dessa förmenta realister den
verklighetsfrämmande skrivbordsmänniskan, som
bara kunde förstöra deras affärer. Men buren
av massornas tillit gick Roosevelt från seger
till seger.
När det gällde utrikespolitiken stod han
däremot fruktansvärt isolerad. Farmarna gillade
nog presidentens spannmålsreglering, men
hade mycket litet intresse till övers för Japan,
för att inte tala om Tyskland. Man vill ofta
klyva det politiska skeendet i en inrikes- och
en utrikespolitisk sfär, men Östes bok visar
klart hur samma djupt humana åskådning, som
drivit Roosevelt till kamp mot de sociala
missförhållandena, också tidigt gjorde honom till
de fascistiska idéernas motståndare. Steg för
steg lyckas han sedan väcka sina landsmän till
medvetande om att Europa och Asien betyda
något för dem, och att isolationism är
detsamma som kvävning. Det ligger kanske i
sakens natur, att författaren här ganska
utförligt måste hålla sig till allmänt kända ting, det
blir "tal vid brasan", budskap till kongressen
och ständigt ökad hjälp åt demokratierna. Men
man följer gärna den klara och lättlästa
framställningen, som slutar vid en punkt, när kriget
redan var ett oförklarat faktum. Sedan dess
ha maskerna kastats och Roosevelt är nu
centralfigur i den väldigaste strid, som
världshistorien skådat. Leden ha slutit sig kring
honom, och resurser utan motstycke i världen
stå till hans förfogande. Han har ett
jättearbete bakom sig, och likväl har hans
världshistoriska bana bara börjat. Ulf Brandell
Böcker om Norge
HALVDAN KOHT: Norge neutralt och
överfallet. Natur och Kultur 1941.
6:—.
W. BRANDT: Norge fortsätter kampen.
Bonniers 1941. 7: 50.
Om det andra världskrigets Norge föreligger
redan en ganska utförlig litteratur. Ett av de
viktigaste bidragen är otvivelaktigt den
förutvarande utrikesministern Halvdan Kohts
redogörelse för hur det gick till då tyskarna en
vårnatt bröt in i Norge och förde det stora
kriget in på den skandinaviska halvön. Det är
en tyngd och en skärpa i Kohts framställning,
som gör ett starkt intryck på läsaren. Halvdan
Koht är ju en av Norges och Nordens främsta
historiker och den källkritiska undersökning
han gör av de av tyskarna "påträffade"
dokumenten, vilka avser att visa hur Norge
systematiskt undergrävt sin egen neutralitet, är
avgörande. Kapitlen om den norska politiken
tiden före och närmast efter den 9 april är
de i alla hänseenden intressantaste i Kohts
arbete, de följande innehåller i regel föga nytt.
Man frapperas till en början av det intima
utrikespolitiska samarbete som ägde rum
mellan Norge och Sverige, ett samarbete som dock
huvudsakligen tycks ha tagit sig uttryck i att
det norska utrikesdepartementet rådförde sig
med Stockholm i alla viktiga avgöranden. Detta
visade sig alldeles särskilt under Finlands
vinterkrig, då de båda länderna gemensamt
uppträdde mot det hot de trodde sig spåra
i västmakternas politik. Sakligt och lidelsefritt
berättar Koht om den norska
neutralitetspolitikens utformning under kriget, och läsaren
blir helt övertygad om att några befogade
anmärkningar mot den norska neutraliteten
inte kan framställas.
Halvdan Koht synes i stället så att säga ha
renodlat neutraliteten, han förefaller nästan
besatt av själva ordet neutralitet och det är
med verklig och äkta harm han avvisar de
tyska beskyllningarna att den norska
regeringen i själ och hjärta hyste sympatier för
England och att dess politik skulle ha
influerats av dylika känslor. För Koht liksom väl
också för hans svenska och danska kolleger
framstår nog alla stormakter som glupande
odjur, oavsett om de är angripare eller inte.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
