Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
fitör på en smakförskämning via veckopressen.
Den som gör sig besvär att ärligt jämföra de
bonnierska veckotidskrifterna med sina gelikar
skall finna att de äro redigerade med minst
lika stor ansvarskänsla som de övriga. För
övrigt rekommenderas förlagets bokkataloger
till studium. Jag tror inte man kan säga att
de blivit tunnare och mindre gedigna under
den tid som veckotidskrifterna tryckts på
samma officin, snarare tvärtom.
Denna gång hänger aktionen mot
veckopressen på en skröpligare spik än någonsin.
Bakom kritiken står inte någon allvarlig
undersökning eller i många fall ens nödtorftig
kännedom om de åsyftade tidskrifternas
innehåll. Det är det beklämmande mordet i Everöd,
varvid två utsvultna och förvildade
minderåriga bragte om livet en grannkvinna, som fått
bilda språngbräda åt kritiken. Pojken lär vid
ett första förhör ha uppgivit att han fått idén
till sitt brott genom en kriminalnovell i en
tidskrift. Det sades först att denna tidskrift var
Levande Livet, sedan har det visst utrönts att
den var Tidsfördrif. Alltnog, på denna uppgift
av en förvirrad pojke lades nu hela kampanjen
mot veckopressen denna gång upp, varvid
förhållandet att Levande Livet nämnts i
sammanhanget naturligtvis blev gefundenes Fressen för
de nazistiskt inspirerade tidningsorgan som
begagna varje tillfälle till angrepp mot
Bonniers. Även om man bortser från att pojkens
vittnesbörd i detta fall av rättssakkunniga inte
tillmätes någon som helst betydelse och att det
är tvivelaktigt om tidskriften i fråga just var
Levande Livet, så är det ju groteskt att utdöma
en hel tidskriftspress bara för att en
omtöcknad pojkhjärna genom läsningen av en
kriminalnovell skulle ha fått uppslaget till ett brott.
Det vore väl mera logiskt att yrka på att alla
kriminalnoveller och -romaner, var de än
förekomma (som bekant göra de det inte minst
i dagstidningarnas följetonger och bilagor)
liksom alla referat av brott och brottmål borde
förbjudas. Konsekvensen skulle fordra att också
den allvarliga litteraturen borde censureras
med hänsyn till dess förmåga att ställa till
oreda i svaga huvuden. Här öppna sig vida
fält för personer med kulturella
nyordningsidéer. Vilket praktfullt bokbål skulle det inte
kunna bli!
Veckopressen är en så mäktig faktor i
folkets andliga liv att den bör stå under noggrann
uppsikt. Men den kritik som utövas mot den
måste vara sakligt grundad och fri från privata
rancuner. För att göra nytta får den inte vara
alldeles verklighetsfrämmande utan måste ha
klart för sig hur dessa tidningar äro och hur
de från sina förutsättningar kunna vara. De
kunde vara betydligt bättre, men det kunde
också publiken. Alf Ahlberg, som är en
folkbildningsledare på vars idealitet och djupa
förtrogenhet med rörelserna inom folket ingen
tvivlar, har i ett uttalande om veckotidningarna
i Svensk Damtidning sagt det förlösande ordet
i denna fråga:
"Det onyanserade skallet på veckopressen är
felaktigt. En del svenska veckotidningar äro
mycket bra och ha en stor uppgift att fylla.
Somliga veckotidningar äro enligt mitt
förmenande utmärkta och i hög grad värdefulla.
Andra ha väl ej samma höga standard men
äro därför ej värdelösa, ty man kan ju fråga
sig, om det ej är en samhällsuppgift att bereda
människor oförarglig förströelseläsning. Det
kan åtminstone ej vara något ont däri.
Slutligen finns det en del tvivelaktiga
publikationer. Skall man emellertid ge ett allmänt
omdöme om svensk veckopress måste man
säga att den snarare är till nytta än till skada.
I all synnerhet framträder den i förmånlig
dager, om man jämför den med den utländska
veckopressen. Till sist skulle jag vilja säga att
varje land har den veckopress det förtjänar.
Finns det någon anmärkning att göra, så skall
den inte riktas mot redaktionerna utan mot
läsarna. Att skära veckopressen över en kam
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
