- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
192

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Fredrik Böök: Heibergs visdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIK BÖÖK

Sjæl efter Døden". Det sista fallet är
egendomligt, ty det var varken mer eller mindre
än en premiär. När Heiberg diktade det, hade
han, så mycket han än var praktisk teaterman,
näppeligen en tanke på att det skulle komma
fram i rampljuset. "En Sjæl efter Dødfcn" är
visserligen en fars, men i den aristofaniska
stilen, en intellektuell och filosofisk fars, som
visserligen är besläktad med "Faust", men
med andra delen mer än med den första. Den
är ett letycke litterär och kulturell polemik,
späckad med kvicka och elaka utfall mot
dagens berömdheter i 1830-talets Köpenhamn,
för länge sen bortglömda; skall man förstå
alla hänsyftningarna, behöver man en lärd
kommentar — den enda av Heibergs rodockor,
som bevarat sin aktualitet, är H. C. Andersen,
och det är förargligt nog, ty i pjäsen behandlas
han som en ytterst efemär och förgänglig
storhet, vars naiva krav på uppmärksamhet och
rykte inte behöver tas på allvar. Så mycket
märkligare är det, att "En Sjæl efter Døden",
alla dessa hinder till trots, förmådde både
intressera och gripa, och på sitt sätt blev en
framgång på scenen. Den hade inte vissnat
som vådevillerna. Den sprudlade fortfarande
av kvickhet och humor, av Vid och Lune, av
det äktdanska temperamentet i sin mest
raffinerade och graciösa form. Och fastän skämtet
sysslar med stundens bländverk, leker det inte
bara på ytan, det tumlar i sin fantastiska
skuggvärld om med djupa problem, ironien
slår om till patos, humorn får en fläkt av
djärv poesi. Den Henrik Ibsen, som diktade
"Peer Gynt" och "Brand", hade gått i skola
hos Johan Ludvig Heiberg; i "En Sjæl efter
Døden" hade han lärt sig, att allvaret verkar
starkast i skydd av löjets mask, att den
moraliska indignationens piska träffar vassast, när
den svingas av en lätt och säker hand i
festliga klatschar.

"En Sjæl efter Døden" har stått sitt prov
och med obruten livskraft fullbordat sitt första

sekel. Originalupplagan är från 1841; den
ingick i den förtjusande volym, som Heiberg
kallade "Nye Digte". För kritiken måste det
vara en tilltalande tanke att ta den
apokalyptiska komedien opp till fördomsfri värdering,
ty handlar den om framtiden och den yttersta
dagen, så har vi i varje fall kommit den ett
steg närmare, en sekund av det slag som vi
mänskor nämner sekel. Man kan fråga hur
Heibergs visdom förhåller sig till de
erfarenheter vi gjort sedan hans tid, man kan sträva
att se det danske Vid, det spelande och muntra,
alltid aktuella, i avståndets friare perspektiv.
Det förlänger sig bakåt, om man ställer
spörsmålet, hur Heibergs visdom förhåller sig till
Holbergs visdom, som fick ett av sina
fylligaste och mångsidigaste uttryck år 1741
i "Niels Klims underjordiske Reise". Båda
mästarna är kritiska rationalister, klara och
skarpa, danska intelligensaristokrater, som med
hånets och löjets blanka vapen bekämpar sin
samtids dårskaper, förvillelser och flärd.
Brinner förnuftets ljus stadigt enfärgat från 1741
till 1841, från upplysningens tidsålder till den
hegelska filosofiens? Det är spörsmålet från
1941.

2

Själen, hjälten i Heibergs komedi, förblir
anonym. Han är inte en individualitet, utan
en typ: en Bedsteborger, en kälkborgare, en
genomsnittlig vardagsmänniska. Den gravkor,
som sjunger hans pris, när ridån går opp,
kallar honom "en trofast Ægtemand, en kærlig
Fader, en ærlig Ven", och det behöver inte
vara någon direkt osanning; den sentimentala
förljugenheten röjer sig först däri, att kören
omedelbart fortsätter med att bruka klichén:
"en Borger som kun faa". Ty om det är
någonting, som fattas Själen, så är det just
distinktion, säregenhet: han är som alla andra, han
hör till massan. I den kritiska, utpräglade
personlighetens ögon är redan det en förbrytelse.

192

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free