Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Michail Osorgin: Den ryska själen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RYSKA SJÄLEN
sätt bidra till att klarlägga den förutfattade
karakteristiken av den "ryska själen".
Detta krig har visat ryssarnas benägenhet
att besvara attacker med kontraattacker. Med
en viss risk att väcka opposition skulle jag
vilja påpeka, att varje kritik måste utgå från
kritikerns egna positiva ideal. Diktaturens ideal
kan vara tilldragande för Västeuropa, men inte
för Ryssland, som under hela sin historia
nästan utan avbrott fått utstå alla former av
envälde, från det patriarkaliska till det
nuvarande, vilket som ett hån kallas kommunism.
Den franske kritikern använder det material
han samlat för att fastslå att ryssarna äro "ett
folk utan organiserad hjärna, utan klart
medvetande, utan logiskt tänkande ...".
Det är uppenbarligen en stor lycka att vara
i besittning av orubbliga idéer, en arsenal av
självförtroende och fastslagna sanningar, vilka
utesluta allt tvivel och inte behöva kontrolleras
av känslorna. En sådan lycka är den ryska
själen verkligen inte given. Denna lycka är för
oss friden på andra sidan graven, saligheten
i paradisiska trädgårdar. Men i livet, i vårt
oroliga liv, fullt av med- och motgångar, gåtor
och lösningar, tro och tvivel, ha vi aldrig
kunnat finna en idébildning som på en gång
skulle kunna lösa alla tvivel, dämpa
stridbarheten och känslornas självsvåld. Livet tycks
oss vara en ständig kamp mellan hjärna och
känslor, en ständig födelse och undergång av
tidsbetonade sanningar. Vi stå främmande för
nihilismen: förnekandet av tankens seger,
förintelse av värden, utvunna genom kunskap och
vilja. Vi äro beredda att motta allt och låta
oss ledas i fortsatt sökande, men vi äro inte
blinda för att vetenskapens, filosofiens och
moralens landvinningar blott äro en oändlig
väg av motsägelser, teser och antiteser, som
krönas av en tillfällig syntes — en sällsam väg
av fullbordan, undergång och ny strävan till
uppbyggnad. Tillfredsställelse över det redan
erövrade är för oss ett symtom på andlig död.
Den franske kritikern kallar den ryska själen
orolig och ser hos den känslornas herravälde
över förnuftet. Troligtvis har han förvirrats av
litterära typer som Rudin i Turgenjevs roman
med samma namn, eller Oblomov hos
Gontja-rev — den förre var alltför lösmynt, den senare
viljesvag och sjukligt lättjefull. Men dessa
figurer representera de negativa intellektuella
ryska typerna i slutet på förra seklet. Samma
författare ställa emot dem nya gestalter med
fast övertygelse och viljestyrka, människor av
europeisk läggning, som dock bevarat "själens
oro".
Vad vår tids Ryssland beträffar, skrämmer
det oss just med vad den franske kritikern
finner så värdefullt: det skrämmer oss med
standardiserat känsloliv och färdiga svar på
alla frågor. Dess befolkning har matats med ett
urval av stereotypa idéer och är redo att likt
ett lexikon ge varje upplysning. Vi skrämmas
av denna "realism" i politiken och moralen,
som nu så träget propageras i Europa, också
i Frankrike, där den inympas hos de unga
i form av deviser och pillersanningar — till
all lycka utan större framgång.
Vår rädsla är inte helt grundlös, den delas
också av den nutida vetenskapen — från
filosofien, som förklarar att det inte är någon
svaghet utan en tankens styrka att "kunna stå
över avgrunden" — till den rena matematiken,
som funnit nytt stöd i metafysiken. Vi ha
kommit tillbaka till den punkt där den
grekiska filosofien slutade: erkännande av
förnuftets ofullkomlighet och sanningens
ouppnåelighet.
Om den ryska själens kritiker haft större
kännedom om den ryska filosofien, skulle de
vetat att den fastslår existensen av två
sanningar: sanningen och rättvisan. Den första
söks med förnuftet, den andra kan blott nås
med känslan. Och inför valet mellan dessa båda
känner den oroliga ryska själen ingen tvekan.
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
