Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
homosexuell läggning, och som inte avsiktligt
vilja skapa för dem ett liv av besvikelser,
misstro och olycka. Det har kanske mest intresse
som pedagogiskt dokument och som
miljöskildring. Författaren har gett en
utomordentligt intressant bild av Fredrik Wilhelms fader,
den förste konungen av Preussen, Fredrik, som
var så glad att vara kung att han steg upp
tidigt på morgonen för att längre tid kunna
förlänga njutningen härav, och som
utvecklade en sagolik lyx, som föga harmonierade
med varken hans eget vanskapta yttre eller
med hans torftiga huvudstad, som liknade ett
av några fattiga byalag sammansatt komplex.
Hade Fredrik II, sonsonen, emellertid den 31
januari 1712 kunnat se sig själv i sin
dopklänning, hade han säkerligen varit nöjd. Den var
nämligen av silverbrokad, översållad med
diamanter och med ett släp så långt att det
uppbars av sex grevinnor! Det var sålunda av
den enkle farfadern som detta så utstyrda barn
ärvde sin oerhörda förkärlek för ringar och
ädelstenar!
Mittelpartiet i Gaxottes bok, livet på
Rheins-berg med den intima kretsen, författarskapet,
som begynte med "Antimachiavelli" — redan
det var ju en till den grad ovanlig sak att en
furste offentligt i skrift uttalade sin åsikt! —,
vänskapen med Voltaire och första tiden som
konung, bildar ett lysande avsnitt. Hur väl har
inte Gaxotte, och hur fint psykologiskt, skildrat
den lycka som brusade genom den unge
Fredriks hjärta, när han äntligen såg sig vara
i stånd att leva och låta leva, bygga och härska
som han ville — Sanssouci med dess ömma
och ljusa färger blev ju ett av uttrycken för
denne konstnärlige mans fantasi, som älskade
spetsar och juveler, musik och litteratur,
skönhet och fullkomlighet, förnämhet och politesse
utan sirlighet och genom förhållandena tvangs
in i krig som aldrig ville taga slut. Livets ironi
gjorde dessutom att han hade som sina stora
fiender två mäktiga och maktlystna kvinnor!
Utan att dröja vid några patologiska
utläggningar har Gaxotte gett oss den nyckel till
Fredriks väsen och konfliktliv, som säkerligen
är den rätta — "Vänskapen är livets bas, utan
den kan man inte leva", upprepade Fredrik,
och på detta språk hade han säkert kunnat
föra en idealisk tillvaro, om inte allt det tvång
hans far och omgivning hade ålagt honom
i tidigare år gjort honom till en sliten och
olycklig människa — en filosof och human
kulturreformator på tronen. Betecknande är att
Voltaire när Fredrik blev konung skröt med
att han fick kalla honom "Votre Humanité"
— "Eders mänsklighet" — i stället för Eders
majestät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
