Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Kulturhistorisk palett
WILLIAM KARLSON: Kungligt, adligt, lärt
och lekt. En samling kulturhistoriska
bilder. Gleerups 1941. 8:50.
Redan innehållsförteckningen till William
Karlsons nya bok ger angenäma perspektiv
genom de fyndiga kapitelrubrikerna
"Lun-densia", "Skånska vyer" och "Vidgad
horisont". Detta första goda intryck förstärkes,
sedan man tagit del av det brokiga innehållet
i de tre kapitlen. Doktor Karlson har den för
en historiker mycket värdefulla gåvan att
kunna göra det förgångna levande. I sin
egenskap av museiman inriktar han sig främst på
bohagsbestånd och inredningsdetaljer och
därtill hörande dokument; även när man inte
alltid kan följa honom med samma intresse på
detta specialgebit måste man likväl erkänna,
att det bortsett från de museala synpunkterna
kan upplysa om åtskilligt i det förflutna, ibland
rentav ge lösningen till ett eller annat problem.
Men doktor Karlsons senaste bok innehåller
även mycket annat, som ligger utanför hans
egentliga fack.
Bokens lundensiska och skånska inslag är
inte på något sätt exklusivt eller i dålig mening
provinsiellt begränsat. Den lilla uppsatsen om
magisterpromotionen i Lund 1853 bör till
exempel kunna intressera vem som helst. Det
var den stora promotionen i den sydsvenska
universitetsstaden mellan 1829, då Esaias
Tegnér satte den akademiska lagern på
Oehlenschlägers hjässa, och 1868, då universitetet
firade sitt tvåhundraårsjubileum. Qvarnströms
staty av skalden utanför Akademiska
föreningens södra fasad hade avtäckts dagen före
promotionen, som ägde rum midsommarafton,
och mycket folk hade samlats redan då. På
promotionsdagen smyckades statyn med en
magisterkrans, då det var precis femtio år
sedan Tegnér själv blev magister. En lyckad
tidsbild!
En annan uppsats i kapitlet "Lundensia" av
mer än lundensiskt och skånskt intresse är den
om professor Anders Otto Lindfors’ hem, som
sedan länge ingår som en del av "Kulturens"
byggnadskomplex. Huset eller rättare gården
ägdes och beboddes före Lindfors av Per
Henrik Ling, och det berättas från hans tid,
att den kringflackande Ludvig XVIII av
Frankrike skall ha dansat i salen där i samband med
promotionen 1808. För senare tider och
generationer kan det kanske ha sitt intresse att veta,
att den i allo imponerande
Katedralskolerektorn i Lund, "hövdingen" Hilding Andersson
(1853—1918), var dotterson till professor
Lindfors.
I kapitlet "Skånska vyer" fäster man sig
kanske mest vid två uppsatser, den ena om
kocken och trädgårdsmästaren Johannes
Thill-grens öden och äventyr på de skånska
herresätena, framför allt Häckeberga och Svenstorp,
under sjuttonhundratalets senare hälft, den
andra om en preussisk officers resa i de
sydliga landsändarna på 1780-talet. Thillgren var
uppenbarligen högt värderad både som
matlagningsexpert och trädgårdsanläggare av den
skånska godsägaradeln och tilläts vid sidan av
sin ordinarie tjänst att göra små turnéer
runtom i landskapet. Den namnlöse preussiske
officeren har varit en god iakttagare och lät
sig ej duperas eller luras.
I "Vidgad horisont" ta bohagsinventarier
och dylikt mera plats än i de två föregående
kapitlen, vilket som sagt inte skall fattas som
kritik. Författaren har haft mycken glädje
av den De la Gardieska handskriftssamlingen
i Lunds universitetsbibliotek, vilken alltjämt
rymmer åtskilligt outnyttjat material.
En uppsats, "Ett hyreskontrakt från år
1745", berättar sakkunnigt och ingående om
hovmarskalken Erland Bromans, konung
Fredrik I:s bekante gunstling, bostad under de
sista tolv åren av hans levnad (1745—57).
Ett alldeles särskilt intresse har den sista
uppsatsen i boken om Sophia Albertinas
testamente av 1828, som underligt nog inte
behandlats tidigare i litteraturen, i varje fall inte
annat än i förbigående. Författaren har använt
sig av en avskrift, som finns i den De la
Gardieska samlingen. Rörande är prinsessans
vädjan till konungen, Carl XIV Johan, att
respektera hennes in i minsta detalj
preciserade dispositioner. "Sidste ättlingen af Vasa
huset, hvilket i så många secler regerat och
försvarat Sveriges rike med så mycken ära"
är den gamla prinsessans vemodiga men stolta
orlovssedel för sig själv i testamentet.
Flera vackert utförda planscher pryda boken.
Carl-Gustaf Thomasson
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
