Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - T. S. Eliot: J. Alfred Prufrocks kärlekssång. Svensk tolkning av Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. S. ELIOT
J. ALFRED PRUFROCKS
KÄRLEKSSÅNG
S’io credesse che mia risposta fosse
A persona che mai tornasse al mondo,
Questa fiamma staria senza piu scosse.
Ma perciocche giammai di questa fondo
Non torno vivo alcun, s’i’odo il vero,
Senza tema d’infamia ti rispondo.
Så låt oss vandra, du och jag,
nu, när aftonen mot horisontens rest av dag
ligger sövd som sjuklingen på läkarbordet.
Låt oss följa nästan tomma gatustråk,
reträtter för det stilla bråk
som förs på skumma natthotell, av kunder efter tolv,
och ostronkällare med sågspånsgolv:
Gator så efterhängsna som en dum konversation,
lömsk i sin underton,
som leder en till samma överväldigande fråga . . .
O fråga inte vad det är.
Vi gör visit hos någon jag har kär.
Kvinnorna i rummet, de komma och de gå,
pratande om Michelangelo.
Den gula foggen som gned ryggen mot var fönsterruta,
den gula röken som gned nosen mot var fönsterruta
smög tungan slickande i kvällens alla hörn
och dröjde över polarna som stod i rännstenshörn,
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
