- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
268

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Eyvind Johnson: Konstnärinnan Isabelle. Ur ett kommande arbete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EYVIND JOHNSON

mycket om mig, visste hon. De tror jag vill ta
hans berömmelse från honom, hindra den, vara
märkvärdig. De begriper det inte. Hans
berömmelse är hans. Jag vill inte ha berömmelse. Jag
vill göra det som är annorlunda, jag vill bara
måla annorlunda, för annorlunda är det som
är riktigt för mig.

Jag ska försöka förklara saken, mina damer
och herrar, sa den breda, korta.

Go ahead. Garçon!

Cézanne, öppna dig!

De lyssnade lite.

Han är otroligt stor inte bara i sitt verk men
genom de möjligheter som fanns inom honom
eller rättare inom hans konst, mina damer och
herrar. Han var rädd för smärtan. Han var
rädd för livet därför att det innehåller besvär,
lidande. Roger Fry börjar sin beskrivning av
honom med att räkna opp allt han inte kunde,
inte orkade med, inte kunde bära med sig;
allt han inte dög till.

Nous dont nicht understand it alls ändå,
mon cher, lieber, old, Herr, Mister, Monsieur
Kri-Cray-Grilonne.

Hör nu på, sa hon. Hanne har
nogue-onne-tingue atte ségà, atte omme-talà.

Mitt herrskap, sa han, jag talar inte om
Cézanne utan om en Cézanne. Han gjorde inte
krig. I sin ungdom hade han tendenser, men
han nötte ihärdigt bort dem. Innerst inne
avskydde han linjen, han ville framställa allt med
färg. Livet störde honom mycket. Krig skulle
ha stört honom om han kunnat uppleva det
mycket. Pariskommunen var honom i grund
och botten främmande. Han sökte en
förenkling som han också nådde och passerade så
att hans sista verk vittnar om stor fattigdom.
Allting tycks tala mot att han skulle kunna
skildra spanska inbördeskriget. Det går för
fort, det kan inte stå modell åt honom
tillräckligt länge. Han måste ha vaxmodell för sina
äppelstilleben, för frukten höll sig inte, den

ruttnade och blommorna vissnade av att vänta
på honom. Han målade porträtt som behövde
över hundra sittningar och ändå inte blev
färdiga som han ville. Han gick i mässan på
söndagarna och kände djup vördnad för
Hederslegionen och han avskydde troligen kvinnor,
eller var rädd för dem, vilket kanske är samma
sak. Modeller irriterade honom. Allt talar mot
honom som spanska inbördeskrigets målare.

Det är det vi säger, sa de.

Lyssna på honom, sa hon. Han har mer att
säga. Herr Grilonne, fortsätt.

En så oengagerad själ behövs kanske för att
måla ett krig, sa han. Han var konstnärn
kanske i ännu högre grad än Michelangelo eller
den unge Rodin eller författaren till
Odysséen: jag menar, han var så mycket konstnär
att han troligen var beredd att offra sitt namn
och anonym gömma sig i verkets skugga ifall
han fruktade att hans egen person skulle
skugga verket, skymma eller förrycka det.

????!!!! det passar inte ihop, old man!

Han talade ännu långsammare och
omständligare. Balzac, sa han — han stod framför sitt
verk så mycket att han ofta skuggade det.
Dumas-père både stod och låg på bredden och
tvären och skymde det nästan helt, och i alla fall
måste man säga att han var en konstnärsande.
Många målare har dansat kring sitt verk i så
rasande fart och så mantelfladdrande svängar
att de skymt det. Cézanne sköt det framför sig,
gömde sig blygt bakom det i otrolig
ödmjukhet. Jag vill inte säga att det var djupt
sympatiskt eller att det var fegt gjort; men jag
säger, att mitt bestämda intryck är att han
gjorde så. Jag tar opp ordet ödmjukhet. Det
har använts så ofta om konstnärer att det kan
ge en bild av lismande inställsamhet eller
berömtiggeri, den fula motsatsen till det fula
berömkravet; och när man träffar på denna
ödmjukhet i verkligheten blir man förbluffad
och söker motiven, de låga, förstås, bakom.
Och finner man inga andra än verket blir man

268

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free