Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Eyvind Johnson: Konstnärinnan Isabelle. Ur ett kommande arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
Hon tyckte att hon hörde belåtenhet i hans
röst — eller inte det: men ett slags sådan.
Annars heter den "Ställda mot en vägg".
Det är som Goya och Daumier, sa den korta,
breda mannen. Men det är annorlunda.
Ja, svarade hon som om detta måste vara
självklart för alla.
Vilka är det? De sex han berättade om?
Som fick välja en mild död? Som tackade för
att de bara blev skjutna och grävde sin egen
grav flitigt och väl och lydigt av tacksamhet.
Ja, det också är med. Men det är
annorlunda.
Kan ni beskriva hur ni menar det, fru
Verolyg ?
Det kan jag inte, svarade hon, och det ska
ni inte begära. Men jag har gett dem namn.
De är symboliska figurer också.
Ja? sa han.
Det är Sanningen -—• den lilla i mitten. Han
är bred och sliten, han har inte rört sig mycket,
men han har funderat och det har slitit på
hans ansikte. Och den bleka, svarta näst längst
ut är Rätten. Den stora figuren som tittar på
honom, han har just vänt huvudet dit, han såg
på den till vänster om sig nyss, är Modet. Den
som tittar rakt fram är Tron på Saken. Den
som vänder profilen till bredvid honom med
kinden mot väggen är Lyssnandet. Han har
alltid lyssnat. Han lyssnar och tänker nu. Han
är inte tragisk eller ledsen eller en martyr:
han är uppmärksam inåt. Han liknar er, tror
jag. Jag har inte sett det förrän nu.
Och den där som böjer ner huvudet?
Han har svårast för det. Honom är det mest
synd om. Det är Kärleken.
Nu ska jag visa er min mans verk
Hon kunde påvisa influenserna. Han tog
duk efter duk och förklarade att han inte
förstod sig så mycket på konst, men att han alltid
varit intresserad av konsten som uttrycksmedel.
Det är viktigt att ha intresse för konst, sa han
ganska otympligt. Det är viktigt för mig att
veta något om konst, därför att jag ofta för
samtal om konst med några av mina vänner.
Annars sysslar jag mest med affärer. På sätt
och vis är det en bisyssla, men jag lever av
det. Det är egendomsaffärer.
Hon kunde tala om för honom när den döde
mannen nått fram till Seurat. Sen kom en
kubistisk period, senkubism kunde man kalla
det, Léger. Jag är inte så intresserad av skolor,
sa hon, men det är enda sättet att placera
honom. Han har över tvåhundrafemti saker
som jag känner till; men i Sverige finns det
säkert en hel del också. Ibland arbetade han
alldeles vilt. Just vilt. Han fick en idé som han
ville tömma ut. Förstår ni mig?
Ja.
Det var också därför han for till Spanien.
Han stod framför stafflit igen.
Har ni varit mycket i Spanien, fru Verolyg?
Nej. Bara i San Sebastian en vecka. Vi
bodde på franska sidan, i Bayonne och
Biarritz, för två år sen, och då var vi över.
Det här kan vara var som helst. Det kan
vara här. Det skulle kunna vara i Sverige.
Jag har tänkt mig det, sa hon. Men nu måste
ni titta på hans tavlor. Jag vill att så många
svenskar som möjligt ska se dem och tala om
dem när de kommer hem. Han gjorde mycket
landskap sista året, det här är utanför gamla
fortifikationerna vid Pörte des Lilas.
Porträttet av er är mycket tidigare?
Ja, tidigt. Det vill säga: tre år. Vi har tänkt
att kunna ordna en minnesutställning i Sverige
så fort det går. Det är många som vill det. De
tror att det kommer att bli en stor succé. Det
tror jag med. En mycket stor succé.
Han har gjort er äldre än ni är, fru Verolyg.
Jag var mycket äldre när vi träffades då.
Många år äldre.
Får jag se era egna saker från samma tid?
Inte nu. Men — ni måste komma tillbaka.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
