Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Eyvind Johnson: Konstnärinnan Isabelle. Ur ett kommande arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
prestationen. Det är ett offer som inte är något
offer därför att det är fullföljandet av en lust.
Så kunde han skriva. Det intresserade henne
inte mycket. Men hon tyckte om hans intresse.
Världen marscherade upp medan tavlorna
— Errlandes — låg och väntade. Det hände
något som gjorde att den marscherade upp.
Hon stod vid sitt fönster och såg trupper tåga
förbi. De blå uniformerna, de smutsigt
mattbruna hjälmarna, glansen av gevärskolvarnas
trä kunde man fånga; och rörelsen var enkel,
de i takt lyfta fötterna, varje mans steg framåt,
samma knävinkel som förminskades upp mot
bakgrunden — som var tunga fasader, spiror
och en regnig himmel: violett och grått. Täckta
och öppna lastbilar kom vältrande efter,
gungande, fjädrande.
Allt, stafflin, dukar, hennes egna och
Errlandes, var nerpackat i lårar, och hon satt på
en låda och tecknade. För en vecka sedan hade
Tagué rest hem.
De skulle skickats för ett år sen, för två år
sen, sa han med skarp röst när han tog farväl.
Nu får du se till så du kommer i väg med dem
i tid.
Ja, jag ska äntligen göra det, sa hon
likgiltigt.
Varför har du inte rest förr? Du skulle ju
resa.
Det har inte blivit av. Jag måste måla också.
Ja, men hans verk. Det är snart tre år sen.
Ja, hans verk.
Man skulle kunna tro att du inte vill ställa
ut det där. Eller här.
Man skulle kanske kunna tro det, sa hon.
Jag vet inte vad man tror. Men det bör ställas
ut. Det är klart att det bör ställas ut.
Då far du nu genast, så fort det är packat?
Ja.
Här får du
Sista veckan i augusti 1939 kom hon till
Stockholm. Johannes tog emot henne, och hon
kände hans lugn och trygghet. Staden hade en
dager som hon tyckte om, det fanns ett blått
i den som hon inte hade sett förut, och silver
skulle man kunna använda, och hetsigt gult
i parkerna. De såg på staden och på varandra
i tre dygn, och han var mild och god mot
henne.
I morron ska vi gå och titta på ateljé åt dig.
Det är mitt fack: att skaffa stora målarinnor
vackra ateljéer där de kan ligga på divaner
och röka cigarretter och måla med långa
penslar.
Du får inte säga så. Du får inte tala om mig
så. Jag röker inte. Jag ligger inte på divaner
och målar med långa penslar. Men jag vill ha
en stor ateljé och ett rum bredvid där jag kan
bo och där du kan vara hos mig när du vill
vara hos mig och när jag vill att du ska vara
hos mig. Och ett litet kök där jag kan laga te
eller laga mat eller ha mat. Jag tycker om
dig så mycket.
Jag tycker om dig, Isabelle, jag tycker om
att gå bredvid dig och vara tillsammans med
dig och tala med dig.
Jag tycker också om att tala med dig och
att du talar till mig. Om jag målar mer så
skulle jag vilja måla dig mot den stora floden
Strömmen eller mot det konungsliga Slott av
Stockholm.
Det blir bara en kort och tjock figur mot
rinnande vatten eller mot en husmassa, och jag
är inte vacker, jag har inga färger för dig.
Du är inte tjock, men du är bred. Och du
har ett vackert ansikte, Youhannès. Du har det
vackraste mansansikte jag sett: så rent. Och
färger: blått och rosa och guld och brunt. Det
är bra att du inte är så lång, då skulle du bli
för väldig för mig, då skulle jag försvinna.
I morron ska du, som jag tycker om, få en
ateljé, som du tycker om.
Och dig, som jag tycker så mycket om, ska
jag tycka om mycket i morron. Här får du
mitt ansikte och här får du min mun och här
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
