Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Fredrik Böök: Nytt om Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
NYTT OM STAGNELIUS
1
I företalet till "Sex kapitel om Stagnelius"
säger professor Olle Holmberg:
"Företaget att skriva en ny bok om Erik
Johan Stagnelius kan kanske låta försvara sig
med det argumentet att det förmodligen så
länge vår litteratur lever kommer att ungefär
vart tionde eller tjugonde år skrivas en sådan
bok, mer eller mindre ny, mer eller mindre
sann."
Hans bok behöver emellertid knappast några
dylika ursäkter; den är skriven med lärdom,
smak och kritik och försvarar väl sin plats.
Det finns två orsaker till Stagnelius’
ständiga aktualitet. Den ena är hans poetiska
snille. Formellt och artistiskt var han så högt
begåvad, man är frestad att säga så abnormt
begåvad, att han av varje ny generation kräver
sin gärd av beundran — även av de släktled,
som står främmande för hans tankar och hans
världsbild, ja, för hans känsloliv och hans
psykologiska typ. Han blir för dem i varje fall
en representativ personlighet: den romantiska
spiritualismen har aldrig fått en skarpare
prägel än hos Stagnelius, den har inte
framställts äktare, omedelbarare, i skönare
fantasisyner, med rikare språklig och rytmisk
ingivelse. Denna poesi måste intressera och gripa
även en läsare, som finner Stagnelius’ ställning
teoretiskt ohållbar och moraliskt ofruktbar, ty
den äger den hänsynslösa konsekvensens och
den estetiska fulländningens dygder.
Den andra orsaken till den iver, varmed
Stagnelius studeras, är av mera speciellt slag.
Den består i vår okunnighet om hans reala
jag, om hans empiriska levnadsomständigheter,
i hans enslingskap och hans tystnad. Hade vi
ägt en vidlyftig korrespondens, som han fört
med vänner och själsfränder, hade förtroliga
uttalanden kastat ljus över hans studier och
hans andliga strider, så är det inte säkert, att
han tett sig lika stor och intressant; ty vi
delar nog alla smaken för det hemlighetsfulla,
vi lutar alla åt Vignys mening: Seul le silence
est grand, tout le reste est faiblesse. Två så
gott som innehållslösa brev — varav det ena
slutar med en barsk maning till adressaten att
bränna upp det — och därtill en sönderriven
lapp av ett tredje, det skärper nyfikenheten.
Man kan gott bruka detta ord, ty det
innefattar också det psykologiska kunskapsbegäret.
Den litteraturhistoriska forskningen har
följaktligen bemödat sig att samla in även de
obetydligaste smulor och att pressa fram något
faktiskt stoff även ur lösa, obestyrkta
hörsägner. Fältet är öppet både för den minutiösa
iakttagelsen, den stränga kritiken och den
skapande fantasien. För en vetenskapsman är
det idealiskt, och Olle Holmberg har inte
försuttit chanserna i någon riktning.
2
Låt oss först se till vad han fått fram av
nytt biografiskt material. Han har ingående
studerat förhållandena på Öland och i Kalmar,
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
