Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Erich Wittenberg: Burckhardt i vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BU RC KHARDT I VÅR TID
tiska makten. Upphävandet av ediktet i Nantes
och de fruktansvärda hugenottförföljelserna
utgöra enligt Burckhardt "det tyngsta
moloks-offer, som någonsin bragts den statliga
enheten". Konst, litteratur och vetenskap sträva
efter konungens gunst. Det andliga livet har
slavtycke, ty det saknar initiativ och
självständighet. I detta viktiga, kritiska avsnitt tar
Burckhardt upp de åsikter, som engelsmannen
Buckle förde fram vid mitten av
adertonhundratalet i sin berömda "History of
Civiliza-tion in England". Här må erinras om att
frågan om förhållandet mellan makt och ande
på Ludvig XIV:s tid även behandlats av den
framstående historikern och politikern Sven
Adolf Hedin i hans mästerliga, nu åter
högaktuella skrift "Ludvig XIV:s Tidehvarf",
1895, där han kommer till samma resultat som
Burckhardt. Burckhardts tankar om de
europeiska kulturfolkens andliga sammanhang, om
den imperialistiska nationalismens fara för
folkens självständighet och om andens primat
över makten ha oberoende av Burckhardt men
på liknande vägar i Sverige utvecklats vidare
bland andra av Harald Hjärne, Vitalis
Norström och Erland Hjärne.
Burckhardts aristokratiska kulturbegrepp och
personlighetstro tar sig uttryck i en ytterst
skeptisk hållning gentemot den moderna
demokratien och samtidens kultur. Lika litet som
makten får bli självändamål, menar han, lika
litet får det tekniska och industriella
framåtskridandet bli det. Liksom makten är gränslös
och måttlös, så har också den moderna
industrien och tekniken oavlåtligt strävat efter yttre
utvidgning utan att fråga efter meningen med
den. På så sätt uppstod den moderna
yrkesmänniskan, som på alla olika livsområden
i enlighet med sin pragmatiska livsåskådning
endast frågar efter den yttre framgången utan
att ägna en tanke åt meningen med sin
prestation och sitt arbete. Burckhardt tar skarpt
och bestämt avstånd från kulturens
amerikanisering.
Den moderna demokratien uppbäres enligt
Burckhardt av massan; men massan, säger
han, är omdömeslös och maktlysten.
Begynnelsen av denna utveckling fastställer
Burckhardt till år 1789, alltså franska revolutionen.
Demokrati utan sinne för traditioner och utan
fast förankring i ett folks historia slår enligt
Burckhardt lätt över i diktatur. Som exempel
pekar han på utvecklingen i Frankrike mellan
1789 och 1799; även under demokratiska
former kan en odemokratisk ande dölja sig
såsom under det sista årtiondet av
Napoleon III:s monarki. Hur hård och ensidig
denna Burckhardts kritik än är, så kan man
ändå inte frånkänna den ett stort sanningsvärde.
Man förstår den fullt, först när man gör klart
för sig dess positiva innebörd. Positivt taget
säger Burckhardts kritik, att endast den
demokrati är livskraftig, som uppbäres av ett folk
med inre styrka och mognad och med sinne
för traditionens betydelse. Det låg nämligen
långt ifrån Burckhardt att tillerkänna en viss
statsform företrädet framför de andra. Han
anser, att varje folk bör ha den statsform, som
motsvarar dess historia, karaktär och andliga
mognad. Den klara blicken för faran av en
formell demokrati utan rötter i det andliga
delar Burckhardt med de stora franska
statsfilosoferna Tocqueville och Laboulaye samt
med de utmärkta tyska historiefilosoferna Ernst
Troeltsch och Friedrich Meinecke. De ha alla
i likhet med Burckhardt insett, alt en
demokrati utan fast andlig prägel lätt kan slå över
i en av makt och godtycke styrd diktatur och
sålunda gå under.
Redan dessa korta antydningar torde visa,
hur aktuella Burckhardts "Weltgeschichtliche
Betrachtungen" i denna stund åter äro och hur
mycket de ha att säga oss om lösningen av vår
tids uppgifter. Av denna orsak bör det hälsas
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
