Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Erich Wittenberg: Burckhardt i vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERICH WITTENBERG
med varm tillfredsställelse att detta arbete nu
föreligger på svenska. Om sin översättning
skriver doktor Ahlberg: "Det svenska urvalet
omfattar omkring två tredjedelar av
anteckningarna. I första hand har sådant uteslutits,
som endast äger tidsbetingat intresse. I några
enstaka fall, där meningen är alltför
knapphändigt antydd, har jag tillåtit mig att något
förtydliga den." Om man redan vid första
påseendet blivit förvånad över att inte finna
någon uppgift om vilken upplaga som legat
till grund för översättningen, så blir man ännu
mera förvånad över denna anmärkning. Om
Ahlberg vill utesluta det "tidsbetingade", så
bör han väl förklara, vad han lägger in i detta
begrepp. Likaså skulle i texten ha angivits, på
vilka ställen de "tidsbetingade" uteslutningarna
gjorts. Men någonting dylikt har inte skett.
Åsikten att "Weltgeschichtliche Betrachtungen"
alls skulle vara tidsbetingade, det må nu vara
i större eller mindre utsträckning, står
dessutom i motsägelse mot Burckhardt själv. "Vi
vilja betrakta det återkommande, konstanta
och typiska såsom något som äger samklang
med oss själva och kan förstås av oss", så
formulerar Burckhardt uppgiften för sina
betraktelser. Ännu mera påfallande är det, att
översättaren inte ens har angivit, var han
kompletterat Burckhardt.
Bortsett från dessa mera formella
betänkligheter kan man beteckna översättningen såsom
lyckad, i den mån den överensstämmer med
originalet. Ty språket i detta långt efter
Burck-hardts död utgivna verk är korthugget,
tanke-mättat och fullt av ovanliga främmande ord;
så mycket svårare måste det därför vara att ge
en träffande översättning. Hur stort
erkännande själva översättningen än bör ha, så
måste det dock understrykas, att den nu
föreliggande svenska upplagan på många punkter
ej rätt återger Burckhardts idéer till följd av
de ofta godtyckliga uteslutningarna. Det tycks
att man vid förkortningen av en skrift skulle
kunna helt och hållet utesluta vissa mindre
viktiga kapitel, något som också i ett fall skett,
samt utesluta vissa sammanhängande delar av
ett kapitel. Men Ahlberg har gått till väga på
ett helt annat sätt; mitt i texten i ett kapitel,
ja, mitt i samhöriga satser har han uteslutit
vissa partier; ofta stryker han viktiga
sammanfattningar i slutet av ett kapitel utan att
på något sätt ge detta till känna, vilket ännu
en gång må påpekas. Tankar av central
betydelse för förståelsen av Burckhardt och
viktiga punkter, som inte på något sätt kunna
kallas endast tidsbetingade, ha därvid ofta
bortfallit. Då det inom ramen för en kort
recension är omöjligt att anföra alla de
ifrågavarande ställena, må blott några exempel
anföras. Redan i originalets första kapitel: "Vår
uppgift", där Burckhardt principiellt utvecklar
sin historiska åskådning, har Ahlberg uteslutit
de väsentliga utredningarna om Burckhardts
ställning till historiefilosofien, till Augustinus
och Hegel, såväl som Burckhardts uttalande,
att han i första rummet tar sikte på det typiska
och konstanta i utvecklingens gång (mitt i
texten inte mindre än 21/2 sidor). Likaså har
ett grundmotiv i Burckhardts tankevärld,
nämligen kritiken av den moderna kulturens
amerikanisering, utelämnats ur inledningskapitlet.
Överhuvudtaget ha alla ställen, där Burckhardt
uttalar sig kritiskt om den amerikanska
demokratien och den demokratiska ordningen,
uteslutits av Ahlberg trots deras avgörande
betydelse. Likaså har han uteslutit nästan alla
ställen i bokens olika kapitel, där det talas om
den atenska demokratiens kris under forntiden,
vidare Burckhardts noggrant motiverade
omdöme om den antika demokratiens förhållande
till den andliga kulturen. Synnerligen
märkvärdigt är det, att Ahlberg antingen helt
utelämnat eller väsentligen mildrat Burckhardts
centrala synpunkter på den moderna kulturen.
Allra betänkligast förefaller det, att i ett av
bokens viktigaste kapitel, "De historiska kri-
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
