Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Nya diktsamlingar
KERSTIN HED: Jordens skönhet. Lindblads
1942. 3: 75.
UNO FLORÉN: År som dessa. Bonniers 1942.
3:50.
LARS ENGLUND: Säg du —. Wahlström &
Widstrand 1941. 1:75.
Hur segt nittiotalstraditionen hållit sig vid
liv, därom vittnar en god del svensk lyrik av
i dag. Inte minst bär Kerstin Heds lyriska
produktion vittne därom. Hennes specielle
mästare är naturligtvis Karlfeldt: hon är ett
barn av samma bygder som denne och bär på
samma bondearv. Innehållsligt såväl som
rytmiskt ansluter hon sig troget till den
karl-feldtska dikten. Hennes lyrik har också ofta en
tillbakablickande karaktär: med ömhet dröjer
hon vid gamla lantliga idyller ("Vårsådd",
"Det gamla bruket"), och där träder
epigondraget nog särskilt tydligt i dagen. Men hon är
en människa som inte kan göra sig döv och
blind för det nutida skeendet: ofta vänder hon
sig mot den våldsmentalitet som nu är den
förhärskande i världen. Mera sällan lyckas hon
forma sina strofer så att de sjunga sig in i ens
medvetande. Hennes känslor av harm och
vämjelse äro tvivelsutan fullkomligt äkta; men de
poetiska uttrycken för dessa känslor sakna
större originalitet. Hon har lätt för att hamna
i allmänt retoriska vändningar och att
hemfalla åt det som Strindberg benämnde "idealik".
Tonen är emellertid ofta nog okonstlat varm
i dessa dikter, som förkunna sin tro på livets
och det mänskligas värde. Några barndikter
i denna samling äro rena och behagfulla, och
ett par kvinnoporträtt höra också till det man
ville minnas, så framför allt denna om "Ruth,
Boas hustru":
Jag var av främmande stam
från en främmande ort.
Livet ledde mig fram
mot något sällsamt och stort.
304
Livet gav mig åt dig.
Sen har jag intet val,
bara vandra min stig
genom lycka och kval.
Sviker mig den jag har kär,
vem skall jag fly till, vem?
Där min härskare är,
är min stam och mitt hem.
Fattig och fågelfri
flykting från Moabs land,
vart jag ett redskap i
Jahves eviga hand.
Stam blev jag, famn och ro,
ättemoder och brud
i den ödmjuka tro
som är av levande Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
