Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Per E. Rundquist: Gränden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄNDEN
sjöfåglarna, och långt under på det oljiga
vattnet låg fartyg med vassa stävar och breda
däck. Rökiga och rivna, färgglada och rena
flaggor fladdrade från aktermasterna. Det var
ett rassel och ett sorl av arbete över kajerna,
som kom livet att kännas verkligare och friare.
Jag skulle fara vidare... Det var som om
grändernas hela unkenhet sköt på och
samtidigt hade en förmåga att hålla kvar — som
höll de en kvar inte bara för att man saknade
pengar att komma loss, utan som fyllde de en
långsamt med sin unkenhet, vande en långsamt
med sin smuts, skylde trasorna med sin
halvskymning. Ibland visste man inte om de var
barmhärtiga eller enbart råa och vidriga. De
blev så ofta en tillflykt för hungriga människor
och trötta människor, att de breda, kostsamma
gatorna betraktades med misstro och hat.
Alfreds landsman Einar kom fram i
gränd-mynningen. Gick på sina gängliga ben med
blickarna djupt i rännstenen som en
vadar-fågel spanande efter föda i gyttjan.
"Agitatorn" gick förbi honom utan att yttra ett
ord, utan att ens skälla efter honom. Det
gjorde han inte med många. Det var nästan
som ett utdömande. Rudolf kom där, slappt
väntande utan eget initiativ, Bacho svängde
fram efter en stund med nävarna djupt i
byxfickorna, Max och Matti med långa kliv,
rullningar över skuldrorna och ständigt
iakttagande blickar under capsen. Det kom fler,
och det var underligt att se hur de skilde på
sig, så fort de kom ut ur gränden. Jagade inte
i flock utan ensamma och avundsamt giriga
om det lilla, som kunde komma i deras väg.
En ung zigenerska i klarröd klänning och med
kjortelfållen släpande i smutsen kom in i
blickpunkten, samlade dem, bekikades och försvann.
Jag följde ramblan ner mot hamnen.
Ram-blan upptäckte man på nytt var morgon, den
tände en inifrån med sitt ljus var ny dag. Det
kändes som om det mörka man svalt och svalt
gick ut genom porerna, genom blicken, som
långsamt på nytt vande sig vid ljuset, om den
inte för länge varit i skymningen. Och så
doften av hav, av fritt vatten — den kom
mellan master och vinschar, gick över smutsiga
däck och trängde genom svart rök. Den fanns
alltid, om också vinden låg ut från land, för
man mindes den. Man kunde gå och smaka
på den och känna den frisk och salt i munnen
långt in i gränderna.
Jag vände mig om. De flesta var på väg
efter. Droppade försiktigt in en efter en i
hamnmyllret och sökte sina respektive länders
färger. Polacken Wladek kramade en liten tom
påse i handen och stoppade den i fickan, innan
han fortsatte. Men han blev stående, sökte
bland flaggorna men hittade inte den rätta
färgen. Det blev ödsligt tomt i blicken för ett
ögonblick, så fortsatte han långsamt på
försök. Einar stannade en stund bredvid mig,
vaggande på sina långa ben. Med en blick,
som började vid mina fötter och sakta och
irrande gled upp mot mitt ansikte, sa han:
— Den där lådan? Vad har du i den där
lådan, du hade med dej?
— Ingenting som går att äta, tyvärr. Och
ingenting som går att sälja.
Han visade ett par maskstungna tänder i ett
misstroget leende. Max kom förbi och gav
honom en kraftig dunk i ryggen. Mig gav han
en blick, där fientligheten skickligt dolts.
— Det går en båt till Yokohama, sa han.
Dom behöver en kapten, som hittar vägen.
— Det gör jag, log Einar. Men jag har
ingen uniform. Så skyndade han efter Max,
följde vaggande i kölvattnet och höll fast
honom med blicken.
De rörde sig nästan alla så tomhänta bland
sjömännen och hamnarbetarna, slunko
omkring som om de nosade på allt utom på
arbetet. Allt som rasslade, allt som gnisslade,
raspade och dunsade var bara ljud omkring
dem utan samband med deras tankar, deras
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
