- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
351

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Ludvig Nordström: Sven Barthel och ö-problemet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVEN BARTHEL OCH Ö-PROBLE MET

om Amiels en gång till leda använda uttryck:
ett landskap är ett själstillstånd — här passar
det in. Ja, fast jag misstänker, att han icke
gillar den synpunkten — man skulle kunna
säga, att han gjort skärgården till en del av
Stockholm, av stadskulturen, utan att därför
förminska dess egenvärde. Men vi ha nog och
övernog av primitiv naturkänsla, naturkult här
i landet. Att erövra åt kulturen, åt människan
den svenska naturen är redan det en god
gärning och en stor bedrift, det är den form av
natursinne, som vi numera mest behöva — det
är vägen till ett andligt mer högtstående, ett
mänskligt varmare och mer givande Sverige.

Därmed har denne hittills alltför lite
förstådde och uppskattade författare redan hunnit
med en vacker gåva till sitt land. Och till det
resultatet har han nått genom att söka lösa
den sida av sitt ö-problem, som rört den rena
naturen.

3

Kommer så frågan om människans ställning
i detta problem.

Här har man att konstatera den klara
skillnaden mellan Strindbergs bild av
skärgårdsmänniskorna och Barthels. Hos den förre svara
de precis mot den grymma, förfrusna naturen,
hos Barthel svara de på samma sätt precis mot
hans nya, av sympati och medlevelse skapade
bild. Redan i hans första bok:
"Ramsöpoj-kar" får man skärgårdsbon som en sida av
naturen, icke fristående som hos Strindberg,
och med samma panteistiska allkänsla, med
vilken Barthel ser på naturen, ser han på dess
bebyggare. Han utgår tämligen tydligt i sin
första naturkänsla från Hamsun, men medan
till exempel i dennes "Pan" människorna bli
besynnerliga, överromantiska symbolväsenden,
förbli de hos Barthel påtagliga uttryck för den
natur som alstrat dem. Barthel är klar och
orubblig realist hela vägen igenom.

Men allteftersom han börjar se naturen

såsom en egendomlig kulturvärld, börja också
hans figurer, då de skymta — och längre ha
de ännu inte hunnit — att framträda icke så
mycket i sitt naturbundna liv som i sin roll
av kulturens uttryck och tjänare. Det är icke
längre som hos Strindberg och Engström den
primitive jägaren och fiskaren, de liksom
sjunka historiskt ner i bakgrunden, det är
lotsarna i deras hårda gärning, sjöfartens olika
yrkesmän, fyrfolket, och de framställas icke
som hos Strindberg och Engström i form av
vildar eller mänskliga vilddjur utan såsom
precis lika sina medarbetare inne i staden —
Barthel knyter alltså även människorna till
stadskulturen, liksom han knyter deras
naturmiljö.

Så långt hade han hunnit med sin näst sista
bok: "Cykloncentrum" — med den senaste ser
han sig tillbaka, ty nu har han själv nått upp
ur de gångna årens ö-värld, kan överblicka,
han har hunnit ur nervreaktionernas värld upp
till en begynnande medvetenhet. Ö-problemet
är löst — mottagandets tid är slut. Givandets,
skapandets har kallat på honom.

Han har, såvitt man kan döma genom att
följa honom från bok till bok, nått till den
avgörande punkten i sitt författarskap — hur
fortsättningen skall gestalta sig kan ingen säga
och bör man inte förutspå. Det är en sak, som
varje konstnär har att göra upp med sitt
innersta, om det vet den utomstående
ingenting och det skall han inte lägga sig i.

4

Skulle man emellertid våga sig på att söka
ställa in hans ovan skildrade utveckling i
samtidens allmänna och att därifrån dra några
slutsatser, skulle man kunna tänka sig följande.

Det mest karakteristiska för denna samtids
känslo- och tankeriktning har varit en bestämd
opposition och front mot den föregående
epokens klart utpräglade intellektualism. Denna
intellektualism var som all intellektualism i

351

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free