- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
370

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Knut Jaensson: Eliot som lyriker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KNUT JAENSSON

med en Baudelaires och en Mallarmés, så finns
det också stora olikheter. Hans själ kan aldrig
finna lindring i drömmar om "luxe, calme et
volupté", hans skönhetsdyrkan kan aldrig bli
hans slott. Det som motiviskt i hans första
och delvis också i hans andra diktsamling,
"Poems" (1920), är hans nyhet, alltså den
oaforistiska dagboksanteckningen, utförd i en
egendomlig stil av dekorativ intimism, av
miniatyr i lapidarstil, det är djupare sett något
mera än blott ett nytt "mönster". Eller rättare:
vad är detta "mönster", som enligt Eliots
estetik för diktaren är viktigare än känslorna
själva, om inte innerst en symbol för några
grundläggande drag i hans karaktär. Utifrån
sett är Eliots "mönster" ett resultat av den
läsning som gjort intryck på honom, av hans
tidssituation, av hans filologiska studier och
av hans behov att bryta sig ut ur en
föregående traditions nyss stelnade former, men
inifrån sett är det en rädsla för förfalskning,
en ömtålig stränghet, en spartansk smak, ett
asketiskt sanningskrav.

Oavsett den tvekan Prufrock känner inför
kvinnan, inför kärleken, oavsett den antipati
Eliot känner gentemot de robusta,
hämningslösa och tomma köttklumpar som han kallat än
Mr. Apollinax, än Sweeney, än "en liten
kontorist med säkra blickar, en enkel man, klädd
i sin självmedvetenhet som Bradfordmillionären
i hög hatt", oavsett all puritanism i vanlig
mening alltså, finns hos Eliot en "puritanism"
i djupare mening, en dragning till renhet, en
motvilja mot yppighet, en misstro mot fantasi
och fabulering till och med i dikten, en attityd
av "plain living and high thinking" även inför
motiven. Hans konstnärliga program, att i
dikten "sammanfoga oförenliga erfarenheter",
att få med det f utila och det sublima, är ju
i grunden ingenting annat än rädslan för att
ljuga. Men just i detta sammanhang vore det
dubbelt oriktigt att förbise motsatserna i hans
väsen: modernism och tradition, enkelhet och

raffinemang, rättrådighet och attityd, öppenhet
och camouflage. I hans hävdande av
nödvändigheten för dikten av ett "objektivt korrelat",
av känslornas förvandling till situationer och
scener, ligger sida vid sida artistisk intuition,
önskan att överbygga en bristande konkret
robusthet, lusten att dölja sig och kraften till
disciplin.

Eliot anför i anmärkningarna till "The Waste
Land" F. H. Bradleys iakttagelse att
människans inte bara inre utan också yttre
erfarenheter isolerar henne från andra. Med den
stränga konstnärliga puritanism och med det
försynta men fasta hävdandet av sin person,
som är honom egna, har han i sin diktning
dragit konsekvenserna av Bradleys erfarenhet.
Han har försmått att göra sina minnesbilder
mera allmängiltiga, han låter dem i stället stå
där, förefaller det, oförmedlade just så som
han och ingen annan minns dem. Detta är en
av de yttre orsakerna till att hans dikter kan
bli svårtillgängliga. Men hans insprängda citat,
hans oförmedlade situationer, hans symbolik,
som i "Det öde landet" anknyter till ett verk
han läst utan att läsaren kan förmodas känna
till det, allt detta som väckt irritation, är
i själva verket ett fasthållande vid den
"dagboksprincip" som finns redan i hans första
diktsamling.

.Men eljest betecknar ju "Det öde landet"
(och dess förstudie "Gerontion") en stor
utveckling. Det är nu knappast längre fråga
om Prufrock eller Eliot personligen, deras
individuella tomhetskänsla är endast ett
instrument för tidens, för Västerlandets och — för
mänsklighetens genom alla tider. Ty på samma
sätt som Eliot tidigare sammanfogat
"oförenliga erfarenheter" i rummet, sammanför han
dem nu i tiden. Den blinde siaren Tiresias har
inte bara enligt myten varit både man och
kvinna, han är för Eliot även närvarande vid
den moderna kontoristens tomma och inbilska
brunsthandlingar. Genom hela människosläktet

370

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free