Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Denna historia om fattigdom och
arbetslöshet och trist älskog är återgiven med en dov
intensitet som verkligen gör intryck. Det hela
bär sanningens och det upplevdas prägel.
Tonen är hela tiden lågmäld, men ämnet
inbjuder heller inte till mobilisering av större
röstresurser... Det finns i denna berättelse
något äkta och personligt: ett borrande
grubbel, en bitter levnadsstämning. Med varsam
men verkningsfull ironi skildras många
episoder, framför allt söndagsutflykten med alla
dess tragikomiska upplevelser. Man tror
överhuvudtaget gärna att man här står inför en
debutant, som har ett personligt ärende och
som med tiden kan visa sig vuxen större
uppgifter. Johannes Edfelt
Dansk roman
JACOB PALUDAN: Jörgen Stein.
Översättning av Olle Hedberg. Norstedts
1941. 13:50.
Paludan har ett starkt namn i dansk
litteratur, och han är välbekant även hos oss. När
det svenska förlaget nu valt att översätta hans
mest representativa verk, har det låtit Olle
Hedberg sköta översättningen; samtidigt har
Paludan översatt Hedbergs Kirsewettercykel.
De två författarna har emellertid endast mycket
obetydlig frändskap. Sant är, att båda verken
är utvecklings- eller bildningsromaner av
påfallande satiriskt snitt, men därmed upphör
nästan också likheten. En bok som "Jörgen
Stein" gör ett nästan exotiskt intryck på en
svensk läsare.
Boken skildrar Jörgen Steins utveckling från
den tid han som barn gick i sin faders
landshövdingeresidens i en stad på Jylland, fram
över skolåren i den burgna industristaden
Aalborg och studentåren i Köpenhamn.
Skildringen omspänner åren 1914—35 och är alltså
avsedd att vara en tidskrönika. Paludan låter
oss följa sin hjältes små kärleks- och
vänskaps-upplevelser och allmänna osäkerhet i livet.
I själva verket är Jörgen Stein en av de
slappaste gestalter, som presenterats i nordisk
litteratur; han för tanken till Herman Bangs och
Hjalmar Söderbergs ungdomsböcker. Jörgen
Stein är livet igenom bunden vid den trygga
barndomsidyllen och vid epoken före 1914.
Vad som kommit därefter, får han aldrig
kontakt med. Han delar inte ens tjugutalets
livshunger : det är sällan man möter erotiska
skildringar så trista och blacka som i denna bok.
Intellektuellt är han helt enkelt trött: han orkar
inte tänka, det finns ingenting, som tyder på
att han förmår fatta den kulturbrytning, som
sker i världen omkring honom. Det finns i
boken representanter både för livsdyrkarlinjen
(Leif) och intellektualiteten (Peter), men
Jörgen förmår inte entusiasmera sig för
någondera delen. Hans livsvilja är förlamad. Han
rymmer från den köpenhamnska bohemvärlden
och försöker sig som garagearbetare men
misslyckas. I slutet av boken blir han tillsammans
med en trohjärtad kvinna av folket sysselsatt
med en hönsfarm, och boken slutar med en
antydan om att paret väntar en avkomling.
Denna krönika är avgjort talangfullt gjord.
Den rymmer en serie icke briljanta men
noggranna och ganska levande bilder av dansk
borgerlig kultur och av det danska landskapet,
och den kan ibland — som när det gäller
advokaten Otto Stein, Jörgens bror — höja
sig till en viss mustig realism. Det finns heller
ingen anledning att tro något annat än att
boken skrivits i syfte att ge en absolut ärlig
bild av faktiska förhållanden.
Men å andra sidan är boken djupt
beklämmande. Olle Hedberg skildrar delvis samma
nordiska borgerlighet, och hans satir går
betydligt djupare: där Paludan har slapp olust har
Hedberg ett sjudande hat mot förljugenhet och
falskhet. Å andra sidan upptäcker Hedberg
— och det är storheten i hans konst — till sist
alltid oanfrätta och fräscha värden. Han visar
oss den moraliska rakheten och styrkan hos
i samhället helt förbigångna eller föraktade
individer: ett hembiträde eller en
handelsresande. Han kan visa oss den fysiska
kärlekens förmåga att skölja unga människor i ett
renande bad av värme och livsvilja. Och
framför allt: han har, om också mycket knappt,
antytt, att han väl känner den religiösa
upplevelsens makt och inser, att utan en religiös
tro är allt människoliv ofullständigt och halvt.
Av detta finns hos Paludan ingenting.
Kanske är det just avsikten. Det heter på ett ställe
om Jörgen:
Han fick nya tvivel på sin egen person, kände
sig klasslös och utan bakgrund i ett samhälle, där
bonde- och arbetarklasserna var de båda grund-
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
