Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Arnold Ljungdal: Nattvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTVANDRING
då tyckte jag plötsligt — jag tyckte
att du inte var du utan en annan:
minnet av någon jag kände för längesedan
som väntade på ett ord som aldrig blev sagt
och vandrade bort, tomhänt, i morgondiset.
Olustigt sådant. Man känner sig lite bakom.
Precis som i går när jag oförmodat —
ja, jag har väl talat om för dig
att jag stötte ihop med din man på esplanaden.
Han hälsade inte. Bara stirrade på mig:
hätskt, inbitet, vit som ett svin i ansiktet.
(Barnsligt, tycker du inte, att ta det så,
man är väl ingen medeltidsmänniska heller.
Förresten är det hans eget fel. Det vet han.
Som han har försummat dig alla dessa år.
Och det är visst inte som han säger
att det bara är kropp, det mellan oss:
vi läser goda böcker och beundrar bägge Vermeer.)
6
På tröskeln här till en ny morgon —
i sömndrucken tvekan
mellan utplånande och dag —
har vi stannat i gryningen
under domens granitmassiv
som lyfter hotfullt ur mörkret framför oss
sin längtans kontur mot skyn:
en gudsdröm i sten
som vår förfarna skicklighet
aldrig skall kunna efterbilda
med händer snabba och förfarna
som kirurgens i kärlekslös smekning.
Och vi har vetat att när dagen är till ända
och mejseln en gång faller
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
