Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Walter Ljungquist: Camilla, minns du mig? Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALTER LJUNGQUIST
huset, så att ljudet av hennes gälla röst endast
otydligt trängde ner till undre våningen. De
läste flitigt tidningar, svenska och sådana som
kom till dem i korsband från någon avlägsen
del av världen; men jag såg aldrig någon av
dem med en bok i handen. Varje morgon och
afton tog de en förnäm, avmätt promenad. Vad
de eljest gjorde vet jag inte.
Jag kunde inte tycka om dem. Det var något
i deras maner, artighet och förbindlighet, som
jag inte begrep mig på. Det fanns till en
början ingenting alls att anmärka på vad de sa
och gjorde, men ändå fick jag snart en
förnimmelse av något som inte går att beskriva
i lättillgängliga ord; det bestod av deras
låg-mälthet, tystnad och skygghet, deras, husets
och gårdens atmosfär samt av någonting, som
förföljer mig likt en genomträngande doft av
syrener, i vilken en fin brytning av någonting
främmande, beskt och fränt, smugit sig in. Jag
blir ofta påmind om dem, när jag går ensam
i djungeln, plötsligt uppfattar den
hemlighetsfulla vittringen av okända djur i den täta,
ogenomträngliga vegetationen omkring mig
och med ens blir medveten om att jag förirrat
mig och kommit alltför långt bort från min
bungalow.
När Camilla för första gången kom till mig
och sa, att de båda herrarna ville bjuda mig på
grogg på verandan, såg jag att hon var ivrig,
upphetsad och stolt. Vad var det för en
gåtfull triumf som lyste ur dina ögon just då,
Camilla? Jag minns just ingenting från den
där första gången, utom det att Camilla lotsade
mig genom de skumma rummen och ut på
verandan samt att jag hörde papegojan skrika
i övre våningen. Innan hon släppte ut mig till
gubbarna rättade hon till min slips, strök över
mitt hår och slätade ut skjortkragens snibbar.
Det var som om min tillkommande efter många
motigheter äntligen fått tillstånd att presentera
mig för sin familj. Och just därför väckte det
knappast min förvåning, Camilla, att du sedan,
när jag fått en grogg och slagit mig ner, satte
dig i en korgstol i ett hörn av verandan och
tog upp en sypåse, som låg där redan förut,
och började stoppa strumpor! Jag hade i alla
fall aldrig förut sett dig så stillsamt flitig. Det
var något alldeles nytt.
Nu upprepade de sin inbjudan till mig
nästan varje kväll, och det var just den tiden
då syrenerna blommade och svalorna flög av
och an genom trädgården. Jag kan omöjligt
påminna mig, när jag först uppfattade den där
säregna undertonen i deras lågmälthet och
fåordighet, men jag vet att det var Camillas
spänt uppmärksamma, lyssnande ansikte som
kom mig att undra vad det var som försiggick.
Naturligtvis trodde jag till en början att det
bara var hon som var egendomlig, för varför
satt hon här varje kväll i samma stol och med
samma sypåse och stickade eller sydde, då
ingen av gubbarna ens tycktes se henne? Jag
fann dem odrägligt artiga, högtidliga och en
aning snarstuckna. När jag märkte hur torftig
och intetsägande deras konversation alltid var,
började jag fundera över varför Camilla var
så intresserad av varje litet ord de sa. Till sist
upptäckte jag, att hon vid vissa knappt
märkbara skiftningar i deras struntprat upphörde
att sticka och såg upp med ett lystet, nyfiket
uttryck i sina bruna, glänsande ögon. Jag
begrep det inte. Deras samtal innehöll ingenting.
De var obildade och ointelligenta, fast de
uppträdde med en viss värdig grandezza och alltid
var utsökt artiga. Och trots att deras hus var
fyllt av exotiska saker berörde de aldrig med
ett ord sina resor i främmande länder. Nej, de
undvek i stället med den största försiktighet
alla frågor i den riktningen. Hade jag inte till
sist råkat få höra dem tala spanska, skulle jag
snart börjat tro, att hela den exotiska
arsenalen, deras förnäma maner och
hemlighetsfullhet, Camillas lidelsefulla intresse och
alltsammans var en väl iscensatt bluff i avsikt att
skapa en klädsam aura av mystik omkring ett
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
