Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Sven Stolpe: Mystik och politik. Aldous Huxleys nya bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
centriska helgonen är det salt, som bevarar
den sociala världen från att bryta samman
i obotligt förfall’’.
6
Men vart tog fader Josef vägen?
Huxley ger en ingående skildring av hur
fader Josef steg för steg fördes in i den franska
politikens irrgångar och följer i detalj hans
samarbete med Richelieu — under vilket för
övrigt den mäktige kardinalen alltid var den
svagare och mottagande parten. Denna
framställning har sitt givna intresse, men den är
inte bokens egentliga innehåll. Huxley har
stannat inför fader Josef, därför att han i
renodling velat studera konflikten mellan politik
och religion. Han visar, att fader Josef — som
under hela sitt liv levde i yttersta fattigdom
och under en oerhört svår disciplin, och som
aldrig slutade att verka som själavårdare —
förvandlades till en typisk europeisk
sexton-hundratalspolitiker. Han skildrar, hur den
blide munken med sitt fina handlag särskilt
med nunnors andliga problem, blev en
maktpolitiker, som utan att blinka kalkylerade med
millioner människors plågor och död. Han
kunde ha tillagt, att fader Josef också var en
av sin tids mest hänsynslösa politiska
pamflet-tister; hans nidskrifter mot Buckingham är
berömda. — Huxley har steg för steg drivits
till den nyss antydda slutsatsen, att det
politiska livets rening endast kan ske genom ett
tillgodoseende och spridande av mystikernas
grunderfarenheter. När han söker igenom
världshistorien för att finna ett exempel på
ett fruktbart möte mellan politik och religiös
mystik, har han först funnit Richelieu. Mycket
snart kom han emellertid underfund med den
relativt låga inspirationen bakom kardinalens
politik: där finns, lätt åtkomliga för analysen,
stora skikt av maktbegär, egen vil ja, själviskhet
och fåfänga. Men vid Richelieus sida stod en
i sin samtid oerhört hatad man, den tyste
fattigmunken fader Josef, kallad den grå eminensen.
Hos honom kunde man inte misstänka några
själviska motiv. Hans privatliv föreföll absolut
renat, och hans andliga liv var skolat hos
tidens största mästare.
Huxleys slutsummering blir emellertid
beklämmande. Han finner, att fader Josef inte
motsvarat förväntningarna. Han har på ingen
punkt låtit sin politik påverkas av sina
religiösa upplevelser. Han inte bara samarbetade
med Gustav Adolf, utan han kämpade
konsekvent för rent världsliga — statliga,
nationella och dynastiska — mål. Fader Josefs stora
misstag är enligt Huxley detsamma som
Bérulles: han identifierade en del av den sanna
verkligheten med verkligheten själv: han
uppfattade Frankrikes sak som Guds, gesta Dei
per francos. Huxley spanar ivrigt efter tecken
på att fader Josef själv var medveten om detta
sammanhang. Han hittar inte mycket, men
några drag förefaller vittnesgilla. Han brukade
sålunda säga, att han var oändligt mycket mer
intresserad av att hjälpa fram en obetydlig
nunnas själ till fullkomligheten än av alla
jordens kungariken. Faktum kvarstår: att
Europa under religionskrigens epok blev det
helvete, som Jacques Callot tecknat, beror
i icke obetydlig grad på den cyniska och
inhumana realpolitik som fader Josef förde. Han
sökte kanske den rätta syntesen mellan
religion och politik. Men han fann den aldrig.
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
