Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Artur Lundkvist: Böcker från väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER FRÅN VÄSTER
samtal, han byter sedan roller med kyparen,
och två filippinska diskare kommer in för att
hävda sina synpunkter. Dessa tokiga scener
med upphävande av alla skrankor mellan olika
slags människor avbryts genom att en kvinna
förs in från gatan och föder ett barn i
restaurangen. Därpå visar det sig att tiden upphört,
verklighetsillusionen har brustit och det finns
ingenting utanför, bara tomhet och oändlighet.
En droskchaufför diskuterar detta problem
med några gäster, däribland det nyss födda
barnet som plötsligt blivit en ung man,
jämnårig med sin fader.
Saroyan anser att ett barn kan begripa vad
han skriver och undrar över att en mängd
klyftiga människor påstår sig inte finna någon
mening i det. Kyparen i det sista stycket
vänder sig till publiken och förklarar att
liksom han är en kritiker av allting är även var
och en av dem en sådan kritiker, och han
säger sig förstå att de mer än någonsin undrar
vad det är fråga om.
"Ni finner liten eller ingen mening i
världen och insisterar på en otvetydig mening
i skapade verk, i ting av illusion, varav detta
på gott och ont är ett exempel. Är något här
avsett att bli taget på allvar? Väntas det att
ni ska förstå något av detta? Svaret är helt
artigt: inte mer än ni skulle kunna förstå något
annat."
Han vill väl därmed hävda konstens rätt att
vara lika obegriplig som verkligheten. Två
hjärtpunkter i Saroyans förkunnelse är vidare
tvivlet på den västerländska arbetsmytens
välsignelse och hävdandet av individens
självhärlighet gentemot världen:
"Om ingen arbetade skulle ingenting gå
under. Alla skulle se sig om, ta det lugnt,
finna ut vad de ville göra och sen göra det.
Då skulle det inte vara arbete, det skulle vara
liv, och att leva är väl vad vi är här för att
göra, kan jag tro.
Världen har alltid varit obeboelig, men varje
levande människa har själv varit en
tillflyktsort undan världen: från dess mord, dess
andliga smitta, dess lösaktighet, dess falska
vittnesbörd, dess förakt, dess bedrägeri, dess
eländiga gator, dess ruttna städer, dess galna
styrelse: allt detta som strider mot människans
fria ande. Världen har alltid varit ovärdig
denna fria ande, men nu har även kroppen hos
varje människa i världen förlorat sin
grundval, sin ställning, sin säkerhet, sitt förhållande
till Gud och nåden, sin källa, sin kraft, sin
ungdom och form, sitt blod och sin helhet, sin
början och sin fortsättning: allt detta som
mirakulöst samverkar för att bilda en
tillflyktsort. Och likt världen är därför nu varje
människas kropp obeboelig."
Det förefaller egendomligt att en lekfull
fantast som Saroyan, med hans inslag av anarkisk
naturfilosofi, kunnat hävda sig på Broadway.
Men hos denne armeniske emigrantson med
all hans nonchalans och självmedvetna
svajighet finns något av österns visdom, en
naivitetens skarpsyn, ett naturlighetens motgift. Han
är främlingen med de sorgset leende ögonen
som vädjar till människans fångna fantasi,
hennes förtvinade medmänsklighet och
förvända frihetsinstinkt. Han förmår ännu
verkligen känna vad andra bara deklamerar: att
människan är ett värde i sig, inte bara ett
medel för att nå ett mål. Han
återuppväcker tron på mänsklighetens ljusa natursida,
i motsats till den nuvarande världsomfattande
exponeringen av den destruktiva
avgrundssidan. Han skapar med sin fantasi en befriande
irrationell värld, full av lustighet och ömhet..
Han har därvid även ankytning till den
amerikanska tradition som utgörs av
situationskomiken, den drastiska pantomimen, den
chap-linska fantasikonsten.
Det finns ingenting genomarbetat hos
Saroyan; hans stående gest är den frie och
suveräne improvisatorens. Hans alster bär ständigt
spår av tillfällighet och mer eller mindre lyck-
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
