Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Artur Lundkvist: Böcker från väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER FRÅN VÄSTER
blemet, avkyld av verklighetens alla utifrån
påträngande problem under krisen 1929; och
han blir även så småningom färdig med
ryktbarheten. Hans första bok skänker honom en
berömmelse som förbittras av hemstadens
hätskhet mot honom för de närgångna
porträtten; det är människornas fruktan för
verkligheten som slår emot honom. I England
träffar han Amerikas ryktbaraste författare,
som jagat Europa runt för att gripa
berömmelsens egentliga kärna och bryter samman inför
intigheten: en sprudlande karikatyr i rött av
Sinclair Lewis. Själv kommer han till
Tyskland, sina drömmars land framför andra, och
blir hälsad som Amerikas Homeros,
omsvärmad av beundrare, hedersgäst vid de
storslagna olympiadfestligheterna. Men inom kort
börjar ångestviskningarna och
skräckskuggorna komma honom inpå livet, han ser detta
Europas stora, outgrundliga folk förvandlat
och vanställt av uppstigande, uråldrig demoni,
och han flyr hem till Amerika, där tecken finns
till samma slags återfall men räddningen dock
ännu är möjlig. Nu ser han sammanhanget
med krisen 1929, med sin reaktion mot
överklasslivet och den ombonade
kärleksupplevelsen. Det är folkets röst han vill bli, sanningen
om livet under nödvändighetens tryck han vill
ha fram. Han bryter med sin mångårige
för-läggarvän, en pessimist utan hopp och tro;
själv är han den obotligt ensamme som trots
allt hoppas på framtiden och tror på
mänskligheten. Det stora verket av och om Thomas
Wolfe slutar med ett bortdöende anslag av
humanistisk idealism och romantisk extas.
"You Can’t Go Home Again" utgör det nak-
naste och direktaste han skrivit om sig själv;
i egenskapen av bikt och dokument kommer
den nog sanningen om honom nära. Men
som diktverk rymde likväl "Look Homeward,
Angel!" en djupare och viktigare sanning: den
inspirerade känslans och visionens sanning.
Han har i själva verket aldrig senare nått lika
högt. När han i sitt allra sista arbete, "The
Hills Beyond", försökt sig på en diktad
släktkrönika i mera spartansk stil har han
samtidigt med övervinnandet av sin forna
(subjektivism även förlorat sin egentliga
fascination. Han har hamnat i den enbart ledsamma
enkelheten och fragmentet pekar alls inte mot
någon lycklig utveckling. När allt kommer
omkring var det kanske bäst att han inte fick
fortsätta.
Thomas Wolfes litterära
herkulesprestatio-ner ledde till överansträngning och närmade
sig ställvis det parodiska. Han förlorade sig
i retoriska ordmassor och hejdlös detalj realism.
Hans överdrivna uppförstoringar av personer
och scener blev till vacklande karikatyrer. Han
upprepade i oändlighet samma monologer om
ensamhet och hunger. Han ville mer, försökte
mer än någon annan samtida författare i
Amerika, men han förmådde det inte
tillnärmelsevis. Han hör till samma egenartade
amerikanska diktartyp som Melville och Whitman,
men hans verk ska säkerligen inte visa sig äga
på långt när samma varaktighet och betydelse
som dessa föregångares. Han förlorade sig
alltför ofta i formlöshet, i molnig ogripbarhet; och
han tillhörde nog alltför mycket det förflutna,
det redan traditionella, både som människa och
konstnär. Han var en tragisk övergångstyp.
« BLM 1942 VI
457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
