Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
som trots sin något skumma hantering ofta
håller sig med en högst rigorös personlig
hederskodex. Det är en kluvenhet som med
säkerhet har kulturella och sociala orsaker;
författaren gör dock inga spekulationer. —
Recensenten erkänner sig ha läst denna bok
"utan att kunna lägga den ifrån sig" samt
utan att hinna med recensentanteckningar på
försättsbladet. Romanen har för övrigt
försetts med en så utförlig förlagsanmälan på
baksidan att en recensent i detta fall
nödvändigt måste känna sig som en mer än vanligt
överflödig idiot. Margit Abenius
Mr Bunting
ROBERT GREENWOOD: Detta är mr
Bunting. Översättning av Arne Hägglund.
Ljus 1942. 8: 50.
Mr Bunting är den typiske borgaren, och
han lider av den typiske borgarens typiska
sjukdom: rädslan för fattigdomen. Det är temat
i Robert Greenwoods debutroman. Mr Bunting
är en selfmade man. Han har arbetat sig upp
från springpojke till avdelningschef i ett
varuhus, han har villa, hustru och tre barn, som
ha fått en god skolunderbyggnad och gedigna
platser av det slag, som ger pension med åren.
Tryggheten är hans ideal. Ett helt liv har han
strävat för att ställa sin egen och barnens
tillvaro på säkra fötter. Och så kommer
katastrofen. Den kommer inte plötsligt, och den är
ingen katastrof, när det kommer till kritan,
men för mr Bunting ter sig hotet att bli ersatt
i firman med en yngre och effektivare kraft
som ett angrepp på hela hans existens.
Segheten och den robusta styrkan i hans karaktär
visar sig däri, att han långtifrån att ge sig
över och hänga läpp i stället går och räknar
ut, hur han ska kunna ställa om sitt liv efter
de nya förhållanden, som han förutser. Han
är naturligtvis olycklig i känslan av att vara
överårig och överflödig och på grund av
skammen i att få sparken som oduglig. Det
pinsamma i situationen hindrar honom länge från
att anförtro sig åt de sina, och han kommer
i ett spänt förhållande till barnen, för vilka
hans ökade sparsamhetsnit ter sig som ett
utslag av larvighet, bristande förståelse för deras
berättigade krav på en bättre start i livet och
ett urbota snåljåperi.
Hela denna skildring är genomförd med
psykologisk konsekvens och i en milt ironisk
stil, som låter oss se mr Bunting i all sin
skröplighet. Han är otvivelaktigt en smula löjlig,
men författarens humor är inte av den art,
som karikerar, och man skulle kunna säga om
mr Bunting, att mycket tål han att skrattas åt
men något hedras också.
När den beramade katastrofen kommit och
upplöst sig i ett tämligen bekymmerfritt otium,
upphör mr Bunting att vara intressant, och
författaren har också lämnat honom så gott
som åt sitt öde. I senare delen av boken
figurerar han bara i bakgrunden, men samtidigt
mister också romanen en del av sitt intresse.
Berättelsen blir rörligare men också banalare.
Det är först på slutet som mr Bunting ånyo
uppträder i helfigur som ett slags passiv deus
ex machina. Här är författaren riktigt i sitt
esse igen, och läsarens nöje stiger till samma
nivå som i första avdelningen.
Mr Bunting är säkerligen i många stycken
typiskt engelsk, men det engelska hos honom
sitter nog snarare i de yttre omständigheterna
än i specifika karaktärsdrag. Han är framför
allt allmänmänsklig, han har släktingar litet
varstans både i litteraturen och i verkligheten.
En nära sådan heter mr Babbitt, fastän miljö
och situation äro olika.
Thure Nyman
Engelsk humor
HOWARD SPRING: Den förtrollade resan.
Översättning av Ingeborg Essén.
Bonniers 1942. 6: 75.
Snällare kan inget vara än mr Howard
Springs berättelse om lille Dicks förtrollade
julresa till staden Manchester i sin pappas
grönsakskärra en snöig decembermorgon när
"stackars mamma" fått influensa, om hans
ankomst till stadens julskyltande saluhallar,
där han träffar en sagolik borgmästarinna, en
sådan som har till uppgift att vid högtidliga
tillfällen "bjuda täokelset falla", och om hans
vistelse under en händelserik vecka hos farbror
Henry, ägare av en butik med exotiska djur,
faster Maria, som ser ut som en klarögd
röd-hake, och morbrodern, arbetslöse
trollkonstnären Oswald Tubbs. Vi har väl alla ur barndo-
470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
