Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Kontinentalmakt contra
sjömakt
KURT STECHERT: Tre gånger mot England.
KF:s bokförlag 1942. 8: 75.
Den tyske viceamiralen Groos skrev i en
broschyr, som utkom i början av det nu
pågående världskriget nummer 2: "Ett har
emellertid 1914—18 års krig gemensamt med det
nu pågående: det kan endast vinnas eller
förloras mot England." De anförda orden läses
i Kurt Stecherts nyligen utkomna arbete "Tre
gånger mot England", ooh de ger i all korthet
kontentan av författarens framställning.
Stechert vill nämligen visa, att alla försök
att bringa hela den europeiska kontinenten
under en enda makts herravälde måste föra till
konflikt med Storbritannien, och att öriket
härigenom kommer att framstå som den efter
hegemoni traktande kontinentalmaktens
farligaste motståndare.
Napoleon försökte tvinga Albion till
underkastelse genom att förbjuda försäljning av
brittiska varor på kontinenten: öriket skulle
gå under "genom överflöd". Kejsar Vilhelms
Tyskland liksom Hitlers har försökt nå samma
strategiska resultat genom att utsätta
Storbritanniens import för svåra hinder: genom
svält och råvarubrist skulle det stolta Albion
tvingas på knä. Flygets utveckling har gett
Hitler en större chans än föregångarna, men
det visar sig nu, att det tyska flygets relativa
styrka inte på långt när förslår för den
uppgift, som här har förelagts det. Det är
ingalunda sant, att det "inte finns några öar mer",
och den brittiska flottan behärskar fortfarande,
i stort sett, tillsammans med den amerikanska
åtminstone Atlanten, vilken är den för
britternas försörjning utan jämförelse viktigaste
handelsvägen.
Att Storbritannien måste göra vad i dess
förmåga står för att hindra uppkomsten av en
kontinenten omslutande militärmakt är givet.
Men kan inte den för tillfället ledande
kontinentalmakten helt enkelt negligera britternas
fientlighet ooh i lugn och ro fortsätta sitt
kontinentala "konsoliderings"-arbete? Ett av de
intressantaste partierna av Stecherts arbete
visar mycket klart, att en sådan attityd inte är
möjlig. "Endast havet kan fostra verkliga
världsmakter", yttrar den tyske historikern
Ratzel i ett av Stechert anfört uttalande, "en
ståt har förmått hålla sig kvar på en alla andra
stater overskyggande höjd, endast så länge den
inte har förlorat stödet av världshavet med alla
dess användningsmöjligheter." I anslutning
härtill påvisar Stechert, att många av
världshistoriens största kraftmätningar i verkligheten
har avgjorts på havet. Det var romarnas
herravälde i Medelhavet, som knäckte Hannibal, och
det var nordstaternas blockad, som i det
nordamerikanska inbördeskriget berövade general
Lee frukten av hans segrar genom att hindra
sydstaterna att få den för krigföringen
livsviktiga tillförseln över havet. Det var den
brittiska sjömakten, som avgjorde det första
världskriget.
Havet har av ålder varit den viktigaste
kommunikationsleden, och världshandeln var ett
livsvillkor för Napoleons välde liksom det är
för Hitlers. Det var emedan tsar Alexander
vägrade att strikt efterleva kontinentalsystemet,
det vill säga delta i kampen mot
Storbritannien, som Napoleon tvangs in i sitt ryska
fälttåg. Hitlers situation är snarlik: Stechert
citerar ett uttalande i Völkischer Beobachter den
23 juni 1941, där det just utbrutna kriget mot
Ryssland förklaras vara "endast en ny fas i den
kamp, som gäller England". Det gällde för
Tyskland att i Ukraina skaffa de råvaror, som
den brittiska blockaden hindrade riket att få
över haven. Men Stechert ställer sig skeptisk
till Tysklands möjligheter att genom
erövringar i Europa skaffa de varor, som riket
tidigare importerade över haven. Han visar
med siffror, hur relativt obetydliga de
varumängder var, som Tyskland under det första
världskriget lyckades uppbringa i de
ockuperade länderna. Författaren uttrycker en
central tankegång i sitt verk med en sats, som
stannar i minnet: "Det ges ingen lycka på
denna kontinent, om den inte lever i harmoni
med den övriga världen."
Stechert skriver i företalet till sin bok, att
han betraktar problemet "europeisk
kontinentalmakt mot brittisk sjömakt" inte från
brittisk utan från kontinental synvinkel. Man måste
dock säga, att han har lyckats sätta sig in i den
brittiska sjömaktens väsen och betydelse
alldeles utomordentligt väl. De källor han öser
ur är dock övervägande kontinentala — i
allmänhet tyska. Synnerligen upplysande är hans
-481
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
