Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Författaren ger oss en ganska klar bild av
det pågående världskriget genom att kontrastera
det med föregående kraftmätningar av
liknande slag. Förstörelseverktygen har nått en
tidigare inte anad fullkomning, och den
materiella förstörelsen liksom dödandet har därför
blivit mera omfattande. Fronterna har dragits
ut åt alla håll, så att nära nog hela världen
har kommit med i häxdansen. Följden är, att
även mycket betydande segrar på en viss
krigsskådeplats inte behöver medföra resultat, som
påverkar den slutliga utgången. Den av tyska
militärer omhuldade "förintelsestrategien" har
visat sig mindre effektiv under en kamp, där
de största materiella resurserna troligen till
sist kommer att fälla utslaget. Efter en blick
på vårt militära läge konstaterar dock
författaren att Sverige tack vare sitt geografiska läge
och sina defensivvapens effektivitet har vissa
utsikter att kunna överleva den hårda kampen.
Mitt under stridsbullret ser Holm med en
viss optimism på Europas framtidsutsikter.
Han tror, att folken kommer att besinna sig
.och efter kriget etablera någon form av
samgående. Ty inget folk är i grund och botten
krigiskt. Det är endast aktiva minoriteter, som
vill ha krig, och under revolutionära tillstånd
kan dessa skaffa sig makten i stora stater. I
enväldigt styrda stater har de krigiska
minoriteterna förvisso lättare att utöva inflytande än
i demokratier, men att inte heller
demokratierna alltid går fria för krigspsykos anser
Hohn belyst av den franska politiken vid
krigsutbrottet 1914. Demokratien är på det hela
taget fredsbefrämjande, men den har ännu inte
satts på det avgörande provet, ty den har inte
varit genomförd överallt.
Man kan inte värja sig för intrycket, att
överstelöjtnant Holms optimism är ganska
svagt grundad. Man kan alltid hoppas, att
felgrepp, som begicks 1919, inte kommer att
upprepas, men man bör också ha klart för sig, att
ett mycket stort antal medborgare inom
segrarstaterna av 1918 anser, att fredsuppgörelsens
största felgrepp låg på ett helt annat område,
än där överstelöjtnant Holm vill förlägga det.
Det folkhat, som det nuvarande kriget har gett
upphov till, fanns inte motstycke till under det
förra kriget. Författaren har alldeles rätt i att
det inte finns i egentlig mening krigiska folk
och att talet om nationalkaraktärer såtillvida
är rent nonsens. Men när ska denna insikt
tränga så djupt, att den blir bestämmande för
politikernas beslut? Summerar man just nu
alla utsikter till en "samförståndsfred" måste
man säga, att läget ter sig betydligt mörkare,
än det gjorde 1913. Äke Thulstrup
Finska kulturbilder
PAUL NYBERG: Herrar och herrgårdar.
Fahlcrantz & Gumaelius 1941.
9: 50.
Bibliotekarie Paul Nyberg tillhör en
gammal ansedd släkt i sitt hemland. Han är
dotterson till Zacharias Topelius och sondotterson
till den från Runebergs "Fänrik Ståls sägner"
välbekante Otto von Fieandt, för att nu inte
nämna hans många mindre kända men inte
förty framstående anfäder med namnet
Nyberg. Författaren har haft förmånen att växa
upp i en högkulturell miljö med massor av
inspirerande material och överhuvud stoff
runtomkring sig. Hans senaste bok är en bok om
just detta, i stor utsträckning en släktkrönika
sålunda men en sådan med ett betydande
allmänt intresse.
Upptakten med den bekante karolinen och
riksdagspolitikern Lorenz Christopher Stobée
sätter genast läsaren i gott humör. Man förstår
att en man med Stobées frejdiga
företagsamhet måste lyckas här i världen.
Huvudpersonen i denna inledande uppsats är eljest den
litet herostratiskt ryktbare advokaten och
skalden Carl Serlachius (1693—1754), som
författaren ägnat ett ingående och förstående
studium liksom längre fram i en annan
uppsats den sorgligt bekante
Sveaborgskommendanten Carl Olof Cronstedt. Serlachius’ far,
stamfadern för den i Finland kända och
alltjämt blomstrande släkten med detta namn, var
kyrkoherden i Pernå, prosten Petrus
Serlachius, som vid sin död 1738 efterlämnade
nittiosex ättlingar i livet.
I boken skymta många både kända och
intressanta ansikten, främst författarens
berömde morfar, den blide skalden. Hans långa
men litterärt givande resor i yngre dagar
samman med sin familj mellan Helsingfors och
fädernegården Kuddnäs i Österbotten skildras
i anslutning till hans noveller och berättelser
och på grundval av samtida brev, komplette-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
