- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
492

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

ning av engelsk-amerikansk litteratur på
originalspråket men för dessa serier kunna tills
vidare endast komma i fråga böcker med
pålitligt publiktycke, alltså i första hand romaner
av redan inarbetade författare och
förströelselitteratur. Betänkligt vore om den aldrig riktigt
etablerade kontakten med anglosachsisk
vetenskap och kulturkritik nu bleve alldeles
avbruten. Det är symtomatiskt att när svenska
riksdagen beviljar det hittills största anslag till
inköp i utlandet av vetenskaplig litteratur och
vetenskapliga instrument, en summa på inte
mindre än 1,3 millioner, så måste pengarna
av clearinghänsyn användas uteslutande för
inköp i Tyskland.

Till Tyskland äro vägarna alltså öppna som
aldrig förr, men det är knappast troligt att de
som vant sig vid att läsa böcker på engelska
nu övergå till att läsa tyska. De
folkpsykologiska förutsättningarna äro på den punkten
inte lika gynnsamma som de merkantila. En
viss uppgång i intresset för norsk och dansk
litteratur jämsides med den stegrade sympatin
för grannländerna efter ockupationen kan
iakttas. Men den är inte stor nog. Det är
besynnerligt motigt för den litterära skandinavismen
som ter sig så självklar. Man tycker det är
besvärligt att läsa norska och danska böcker
i original och man har en känsla att det inte
är riktigt passande att läsa dem i översättning.
Följaktligen bli de olästa. Här behövs
propaganda och åter propaganda. Vad man dock
med säkerhet kan veta är att de svenska
författarna komma att dra nytta av avspärrningen
från de västliga demokratierna. Många sådana
läsare som föredragit engelska romaner
framför svenska få nu göra upptäckten att den
svenska skönlitteraturen inte var så omöjlig
när allt kom omkring.

Kulturdebatt i rötmånaden

Till dem för vilka denna upptäckt återstår
hör justitieminister Westman. Han lyckades

blåsa upp en liten storm i diskussionsstiltjen
under sommaren genom sitt påstående att
ingen av de svenska diktarna förmått ge
något storstilat och ädelt uttryck åt den andliga
väckelse som borde bli en följd av den "väldiga
stormtid" i vilken vi leva. Uttalandet var
kanske välment men en smula oförsiktigt
formulerat av den svenska tryckfrihetens fiende
numro ett, vartill kom att det var ovanligt
enkelt att vederlägga ur både historiska och
aktuella utgångspunkter. Vi få nu hoppas att
våra författare ändå ta statsrådet på orden
genom att tala ett ännu tydligare språk än
hittills om vad som rör sig i folksjälen.
Däremot torde de inte behöva varnas för att låta
sig provocera att skriva högstämd dikt av den
art som torde föresväva vår justitieminister.

Till de otillfredsställda hör också
redaktörerna Torsten Tegnér och Gunnar Ollén, som
undra vart idrotten tagit vägen i den
moderna svenska litteraturen. En radiodiskussion
om saken, där författarnas talan skickligt om
än något förstrött fördes av Eyvind Johnson
och Ivar Harrie, kunde inte förta intrycket
att det är något naivt över själva
frågeställningen. Idrotten tar väl som intresse och
utövning en viss plats i de flesta moderna
människors liv, och ungefär motsvarande utrymme
har den fått i svensk litteratur.
Tävlingsidrotten lyser inte heller helt med sin frånvaro
i böckerna, men det är sant att den lika litet
som idrotten som folkrörelse tagit sig några
mera anmärkningsvärda litterära uttryck.
Idrottens diktare måste komma ur
idrottsmännens egna led. Med samma rätt som man
frågar varför våra författare inte intressera
sig för idrott kan man alltså fråga varför
idrotten inte föder några diktare. Detta är
ingen insinuation att idrotten skulle verka
hämmande på de andliga utförsgåvorna. Det
råkar bara vara så att just nu ingen här i
landet är samtidigt diktare och aktiv
idrottsman eller idrottsexpert. All sann dikt kom-

492

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free