Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
mer ur djupare erfarenhet och upplevelse.
Resten är journalistik, och på
idrottsjournali-stik lida vi ju ingen brist.
Höstens svenska nyheter
Ha vi just inga böcker om idrottstävlingar
så ha vi i stället desto flera tävlingar om
böcker. I dessa dagar har den senaste litterära
pristävlingen avgjorts. Det blev Astrid Väring
som lyckades åstadkomma den efterspanade
25 000-kronorsromanen, vars användbarhet
enligt tävlingsprogrammet skulle vara lika
mångskiftande som en av dessa fällknivar man
bör ha med sig på utflykter: litterärt
betydande, konstnärligt självständig, spännande
och dramatisk, gripande, glädjande, rörande,
avspännande, dugande till best-seller, film och
följetong. Ännu så länge vet man bara namnet
på underverket, men det låter ju lovande:
"Katinka". Lika många och på ett undantag
när samma bokstäver som i "Katrina".
"Katinka" heter alltså en av de svenska
romaner vi skola läsa i höst. Det tycks bli gott
om även icke prisbelönta romaner. Gustaf
Hellström, Marika Stiernstedt, Moa Martinson,
Gertrud Lilja, Irja Browallius, Eyvind
Johnson, Olle Hedberg, Harry Martinson, Berit
Spong, Dagmar Edqvist, Alice Lyttkens, Gustav
Sandgren, Peter William Nisser höra till dem
som man redan vet komma med nya romaner.
Diktsamlingar kunna väntas av bland andra
Hjalmar Gullberg, prins Wilhelm, Artur
Lundkvist, Gunnar Ekelöf och Bertil Gedda. En
volym sista dikter av Heidenstam skall också
föreligga. Tillströmningen av debutanter tycks
bli ovanligt stor, det vimlar av nya namn i
för-läggarintervjuerna. Men detaljerna i höstens
svenska bokutgivning äro när detta skrives
ännu till stor del okända — även för
förläggarna. Det ser alltså ut som om de svenska
läsarna skulle få sitta vid ett oransonerat jul-
bord även i år. Man behöver inte titta långt
utanför landets gränser för att känna djup
tacksamhet över denna förmån.
Gunnar Mascoll
Silfverstolpe
Vid midsommartiden gick Gunnar Mascoll
Silfverstolpe bort efter att länge ha kämpat
med en obotlig sjukdom. Det var en svår
förlust för svensk kultur, för vännerna en
oersättlig. Gunnar Mascoll Silfverstolpe var en
människa med en sällsynt ren och vacker
livsstil. Vi veta inte vad det kostade honom att nå
och hålla sin stil, ty det ingick inte däri att på
något sätt göra sig märkvärdig, att utställa sig
själv. Han var i de flesta avseenden en
fulländad människa, men det vilade inte skuggan
av en pose över hans raka, flärdfria hållning.
Hans takt var ofelbar icke minst när det gällde
att rensa ut all sentimentalitet ur sin nästan
legendariska generositet och ridderlighet. Det
fanns något reserverat i hans väsen som inte
var högdragenhet eller rädsla för att engagera
sig utan ett emotionellt renlighetskrav. Man
kanske kan säga att han förhöll sig tillknäppt
gentemot tacksamheten. Han var vänligt
inställd mot alla och hjälpte många med råd och
dåd, men när han gjort vad han tyckte att han
borde göra drog han sig undan. Han hade
säkert en stark ärelystnad, inriktad på att göra
heder åt det förpliktande släktnamnet, och han
lyckades väl i allt han företog sig. Men
samtidigt var han skygg för berömmelse och
beröm. Det var inte bara för att bemantla sin
vekhet som han omgav sig med en viss
strävhet, det berodde också på en grundlig motvilja
mot att framstå som lyckans gullgosse och
mannen utan fiender.
Att värdesätta hans litterära insats är ännu
för tidigt och kanske är tidpunkten just nu
inte den allra gynnsammaste. För de unga
ljuder hans vers måhända för avrundat melo-
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
