Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Johannes Edfelt: Sju dikter - Dokument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
som jag i nuet är: en man i ett landskap;
stark som gin är dess doft av barr och kåda.
Medelålders och tyngd av bitter insikt
lyssnar jag, söker jag fåfängt att ta till fånga
— med ett drömnät, med spröda organ, som åldras,
känselspröt, nervinstrument, som trubbas och nötas —
bortom en sophög av världens vånda och dårskap
skenet från sjunkna land, där jag en gång var hemma . . .
— Botanisera frostens stelnade flora;
röntga akilleshälar och spåra forkalkning;
sänka ett lod i själens unkna laguner;
andlig bankrutt för mumiers krets predika;
avslöja heliga ligors falskmyntarverkstad;
lägga försåt för genomskådade sfinxer;
vara, kort sagt, till naken sanning förpliktad
och begrava humbugens stympade bilder
under det torra och sträva skrattets laviner:
sådant var eljest värv för mitt säregna släktled,
som i en värld av skavanker gjort sina hundår
och vid sin kulmen lades på städ av smärta,
sedan total förmörkelse övergått världen . . .
— Men medan åren som tunga trossvagnar rulla
hän i damm och såriga munnar förbanna
människodjurets raseri (ack, hur länge?),
andens kallbrand, ordets och tankens stelkramp,
vanans grå tyranni, vår ömhets vanmakt,
vägens gropighet... nå mig svagt som i drömmen
bilder från parker och vägskäl, där tidigt jag rastat. .
— Läppar av brons har mandomens ansikte, tunga
och förseglade läppar; döden, döden
har signerat dess hårda ytor, och mannen,
stadd på utflykt mot längesen förflutet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
