Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Olof Lagercrantz: Dikter från mossen - Dimma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF LAGERCRANTZ
DIMMA
Snabba steg i gräset. Som en vålnad
kommer hon vid torvkanalens rand.
Rapphönshunden gnyr och rycker omilt
kopplet som hon håller i sin hand.
Korna dyker upp i dimmans dunkel,
urtidsmonster under vipors skri,
vänder tunga huvuden och följer
brunögt paret när det går förbi.
Långt där ute smäller redan skotten,
blåa röken sticker och en and
virvlar runt på blanka vattenspegeln.
Vingen spretar som en utspänd hand.
Håret hänger slarvigt under hatten,
och den gråa blicken irrar tom
genom dimmans råa flor som sveper
över ljung som just har gått i blom.
Vad hon söker vet vi ej. Hon skyndar
med den sjukas torka på sin läpp,
rycker till när korna vilset råmar
som i tjocka mistlurn på ett skepp.
Tuppen gal i gården. Det är morgon.
Tuvans kattfot lyser daggigt röd.
Nattens stumma vandrerska försvinner.
Sedan tjugu somrar är hon död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
