521 (Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Gunnar Brandell: André Malraux

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANDRÉ MALRAUX

digt uppehåller sig vid, modet inför en blank
bajonett eller en revolvermynning, inte något
egentligt mod eftersom det inte kräver någon
självövervinn else. Orden förlorar på detta plan
sin betydelse; känslor och tankar och
förnimmelser vävs in i varandra på samma sätt som
högsta grad av kyla och högsta grad av hetta
inte går att skilja åt, och bildar i den
våldsamma handlingens ögonblick en oupplöslig
enhet. Den vanliga introspektiva
romanpsykologien, som nått sin höjdpunkt och avslutning
med James Joyce, gäller egentligen bara för
den inåtvända, handlingsodugliga och sj
älv-analyserande människan; när människan
handlar kan hon inte betrakta sig själv, och
följaktligen blir handlingens ögonblick för alltid
oåtkomligt för en sådan psykologi. Det som
sker inom en människa i handlingens
ögonblick kan inte uttryckas i termer av känslor
och tankar utan endast i sådana abstrakta,
nästan metafysiska begrepp som dem Malraux
använder: döden, modet, ensamheten. För
Malraux är inte heller de enskilda personerna det
primära utan de situationer som de upplever,
inte individerna utan människan då hon är som
mest allmängiltig. "Det skulle inte överraska
mig", säger han i en uppsats om Faulkner,
"om han ofta tänkte sina scener innan han
uppfann sina figurer, om hans bok alltså inte
vore en historia, vars utveckling betingade
vissa tragiska situationer, utan tvärtom föddes
ur okända gestalters dramatiska konflikter och
undergång, och att författarens fantasi endast
har den funktionen att logiskt föra fram de
skapade gestalterna till denna redan på
förhand koncipierade situation." (Citerat från
BLM februari 1934.) Malraux är i detta
avseende besläktad med några andra
romanförfattare, vilka väl kan övertyga om sanningen
i sina skildringar, men däremot aldrig om
sannolikheten, till exempel Dostojevski och
Hjalmar Bergman.

André Malraux’ sista arbete, som till
formatet är det största, "L’Espoir" (Hoppet,
1937), handlar om det spanska inbördeskriget,
i vilket författaren synes ha tagit en mycket
livlig del. Den är alltför splittrad för att som
roman kunna nå upp till samma nivå som
"La condition humaine"; med en teknik som
erinrar om John Dos Passos’ klippas
händelseförloppen sönder i små bitar, vilka sedan
blandas om varandra som ett läggspel. Någon
handling finns egentligen inte, utan det blir
mest reportage och ögonblicksbilder. Det
bekräftar sig här ännu en gång hur uteslutande
Malraux som skildrare litar till synen. Det
finns en skildring i "L’Espoir" av ett
bombanfall mot en av insurgenternas baser.
Bombaren tittar i sina apparater och fäller sin
för-därvbringande last med största omsorg; men
sedan gör föraren en manöver som låter
föremålet för attacken försvinna ur bombarens
synfält. Han anstränger sig att urskilja
resultatet, sitter där och söker genomtränga mörkret
för att på näthinnan skall fästas en bild av
röken från en brandhärd. Så föreställer man
sig gärna Malraux själv: spänd, framåtlutad,
helt inriktad på att se. Och han har sett och
lagt på minnet många scener från det spanska
inbördeskriget; romanen "L’Espoir", där han
redovisar sina intryck, kommer att bli en viktig
källa för förståelsen av detta drama. Det börjar
med utdelningen av vapen till milissoldaterna
i Madrid och gatustriderna innan staden
rensats från de öppet upproriska — hemliga
francosympatisörer fanns där alltid — och
slutar med Guadalajara. Däremellan en rad
ögonblicksfotografier, tagna i ljuset från
brandhärdar och strålkastare, av allt det som är
karakteristiskt för ett krig: transportkolonner,
stridsvagnsangrepp, mineringar och
bombraider.

Men Malraux är inte bara öga; han är öga
och hjärna. Romanen om det spanska
inbördeskriget markerar på sätt och vis en ny etapp

3 BLM 1942 vii

521

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/blm/1942/0537.html

		Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 / 521 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|