Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Fredrik Böök: Drömmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
att operera med ett par begrepp, som han själv
skapat, nämligen symboliken och
drömcensuren, och eftersom ingen såg honom på
fingrarna, medan han gjorde dessa förberedande
trick, kunde han tämligen oemotsagt svinga
sig opp till en maktställning som symbolikens
diktator och drömmarnas övercensor.
Det har visserligen flutit en del vatten förbi,
både i Donau och i Themsen, sedan Freud
stod på höjdpunkten av sitt rykte och
behärskade såväl medicinen och psykologien som
den moderna litteraturen; mänskorna har fått
en del andra saker att tänka på. Om de
kommer till ro igen och kan med friska krafter
återvända till de förströelser och käpphästar,
som så intensivt sysselsatte dem under den
sällsamma perioden mellan de båda
världskrigen, så firar kanske Sigmund Freud sitt
återuppstigande på tronen, symboliskt
naturligtvis, ty själv är han död; men det kan också
hända att hans hänförda lärjungar glömt bort
alltsammans och kommer på några alldeles nya
uppslag, som ställer både oidipuskomplexet
och relativitetsteorien i skuggan. Det kan hända
att Artemidoros’ drömbok överlever "Die
Traumdeutung". Gammal är äldst.
Den som inte hyser någon vidare tilltro till
någon av dem, men som inte desto mindre har
ett visst intresse för drömmarnas värld, kan
tills vidare sätta sig in i ämnet genom att
studera en nyligen utkommen skrift av en
dansk vetenskapsman. Doktor Arthur
Christensen är strängt taget inte fackman, men det skall
man inte låta oroa sig av. Han har sysslat mest
med persisk litteratur och historia, men han är
ovanligt mångsidig, och på sin tid skrev han
en mycket intelligent avhandling om politik
och massmoral; inte heller står han
främmande för fantasiens fria lekar. Det viktigaste
blir, att han är ett utpräglat kritiskt huvud,
som ser tingen an med ro och inte låter kollra
bort sig. Själv motiverar han sitt uppträdande
helt anspråkslöst med att peka på, att de flesta
som undersökt drömmarnas natur varit — utom
psykologerna och fysiologerna —
naturforskare, matematiker eller läkare; för
omväxlings skull, menar han, borde det kunna vara
av ett visst intresse att lyssna på en filolog, som
hör till de flitiga drömmarna, och till de
samvetsgranna, dem som haft anteckningsboken
till reds på nattygsbordet.
Det är den kritiska anspråkslösheten, som
gör Arthur Christensens "Drømme" sympatisk
och förtroendeväckande — har han inga
särskilt originella synpunkter, så kommer han inte
heller med sensationella resultat, som han
förälskar sig i till förfång för den pålitliga
objektiviteten. Den mystik, som gärna vill smyga
sig in även i den vetenskapliga litteraturen om
drömmar, håller han sig fullständigt fri från.
Det avgörande kriteriet därpå har man i hans
nyktra och kategoriska förklaring, att han
aldrig kunnat uppteckna en enda dröm, som
med någon grad av rimlighet låter sig
känneteckna som en sanndröm: både
praecognitio-nen, som skulle innehålla stycken av det
framtida skeendet, och concognitionen, som skulle
uppenbara ett samtida skeende på annan ort,
har aldrig fallit inom hans erfarenhet — och
han har likväl upptecknat många hundra
drömmar. Han redogör visserligen för ett tillfälle,
som med god vilja skulle kunna tolkas som
telepatisk tankeöverföring under sömnen, men
han skyndar sig att visa, att sammanträffandet
lätt och naturligt kan förklaras. Om andras
upplevelser yttrar han visligen ingenting. Man
kan också bara rekommendera var och en att
sopa rent framför sin egen dörr, så blir kanske
hela kvarteret mystikfritt.
Bland de mera fantastiska teorier, som av
drömpsykologien blivit knäsatta, befinner sig
också den, att drömmar skulle utspela sig med
en alldeles svindlande hastighet, ja i många
fall vara koncentrerade till själva
uppvaknandets sekund. Det anföres så gott som alltid ett
exempel, som är hämtat ur Alfred Maurys
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
