Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Fredrik Böök: Drömmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRÖMMARNA
klassiska arbete "Le sommeil et les rëves".
Maury drömde under en sjukdom, att han
upplevde skräcktiden under franska
revolutionen, att han samtalade med Marat och
Robespierre och slutligen dömdes till döden,
fördes till giljotinen på en kärra och
halshöggs. Han vaknade och fann att en stång
i sänghimlen fallit ner och träffat honom över
nacken; modern, som satt vid hans bädd,
försäkrade, att han spratt opp ur sömnen i samma
stund slaget föll. Därav drog Maury den
slutsatsen, att hela det långa och invecklade
händelseförloppet, som gav en förklaring åt
sensationen, försiggått blixtlikt. Uppslaget har
anammats med begärlighet. Man har påmint sig
urgamla orientaliska fabelhistorier, om
Mohammed, som i drömmen genomvandrade himmel
och helvete liksom Dante, hade 90 000 samtal
med Gud och vid återvändandet fann sin bädd
ännu varm och vattnet fortfarande strömmande
ur den kruka han välte vid uppbrottet. Det låg
alltså en djup sanning dold i sagan, menade
man; och man skyndade sig att leta opp nya
vittnesbörd och att anställa mer eller mindre
sinnrika experiment, som skulle stödja teorien.
Arthur Christensen förhåller sig ytterst
klentrogen mot dem alla. Hans egna erfarenheter
pekar mot att man även i drömmens värld
bevarar den vakna tillvarons tidsmedvetande,
och att drömmarnas film på det stora hela
rullas upp med normal hastighet. Det behövs
i själva verket inte så stor lärdom för att få
denna uppfattning bekräftad. Litet var har väl
varit med om att ett barn talat i drömmen och
gett en föreställning om vad som sysselsatt det;
och man har då kunnat konstatera, att
händelsernas takt ingalunda varit övernaturlig. Det
har till och med hänt, att den drömmande
framställt frågor och lämnat svar utan att
vakna opp, och att han i sin dröm smält in
de repliker han hört. Härav följer
ovedersäg-ligen, att de båda klockorna går lika.
Naturligtvis är det möjligt att det finns undantag,
men hur skall man få reda på det? Vad skall
man i så fall göra med Maurys berömda
historia och liknande? Det återstår att förklara
sammanträffandet mellan giljotinens fall och
sänghimmelstångens som en tillfällighet — eller
också får man sätta ett frågetecken för
alltsammans och nöja sig med att påpeka, att Maury
inte upptecknade sin dröm förrän tolv år
efteråt. Även vetenskapsmän är mänskor; och
mänskorna älskar det underbara.
Det får man inte heller glömma, när det
förtäljes om de intellektuella uppenbarelser
av olika slag, som skall ha ägt rum i
drömmen. Diktare och kompositörer anser sig ofta
ha mottagit sina genialaste inspirationer i
sovande tillstånd. Det ojämförligt mest
berömda exemplet är ju Coleridges storartade
poem "Kubla Kahn". Enligt vad Coleridge
påstod, fick han det fullkomligt till skänks;
när han vaknade, skrev han bara ner det ord
för ord som han hört det. Tyvärr avbröts han
av ett besök, och när han åter blev ensam,
hade han tappat tråden — därför är den
underbart sköna dikten med sitt österländska
landskapssceneri bara ett fragment, som man
njuter bävande och vemodigt. Är Coleridges
framställning riktig? Många litteraturhistorici
har grubblat över problemet, men man drar
sig i allmänhet för att ta en fast ståndpunkt.
Arthur Christensen nämner inte ens Coleridges
fall. Men om man söker efter parallellfall, som
kan verifieras, så finner man uppriktigt sagt
så gott som ingenting. Arthur Christensen
vittnar, att han stundom i drömmen trott sig
göra filologiska upptäckter, men de har inte
varit märkvärdiga, snarare har de legat på en
lägre nivå än den på vilken hans vakna tanke
rör sig. Han har också haft kvicka infall, men
de har inte uthärdat dagsljuset. En tysk
forskare, Hacker, läste i drömmen en politisk satir
på vers, riktad mot en österrikisk minister, och
han tyckte den var oerhört fin; han kom också
ihåg den efteråt, men kunde inte upptäcka vari
527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
