- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
533

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Carl-Gustaf Thomasson: Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEDVIG ELISABETH CHARLOTTAS DAGBOK

svävande tid hamnade papperen omsider på
Ericsberg, som genom Bondes gifte med en
rik fröken Hildebrand kommit i den
friherr-liga ätten Bondes besittning.

Trots Hedvig Charlottas uppriktiga
vänskap för Sophie Piper var
månadssammandragens epistolära form (t. o. m. juli 1798)
mera ett yttre sken och för övrigt ett
tidstypiskt drag. De ha emellertid genomgående
ingalunda tillkommit vid slutet av
vederbörande månad eller vid början av nästa. Redan
tidigt i anteckningarnas historia nedskrevos
dessa ofta ganska långt efter den tid de skildra.
Detta förringar givetvis deras historiska värde
rätt avsevärt, även om relativt noggranna
almanacksnotiser i förening med autentiska
aktstycken stått den nyhetssamlande
furstinnan till buds. Hon tappar dock tråden ganska
märkbart ibland. Dessutom förlänade detta
dagboksförfattande i efterhand anteckningarna
ett drag av efterklokhet, då hon ju ofta under
en viss månad skriver om då ännu
outvecklade händelsesammanhang, som emellertid vid
tiden för nedskrivandet fått sin lösning eller
förklaring. Detta kan verka ganska
förbryllande på läsaren och har uppenbarligen
också förvillat översättarna. Annars skulle
en del gåtor i översättningen vara
oförklarliga. Efter Bohemanaffären vid början av år
1803 skrev furstinnan ingenting förrän 1805
(om 1803 och 1804 års händelser), och efter
1810 var hon ofta svårt sjuk, varunder
anteckningarna fingo vila; händelserna under
juli—december 1815, respektive för hela året
1816 i den sista delen sakna den vanliga
månadsuppdelningen och nedskrevos först 1817.
Härtill medverkade förutom sjukdom och
andra bekymmer även Sophie Pipers död den
10 februari 1816, som djupt grep den
åldrande drottningen.

En framstående kritiker gjorde i sin
anmälan av den sista delen av dagboken den
riktiga anmärkningen, att drottning Hedvig

Charlotta av allt att döma var tämligen
illit-terat. I de båda sista delarna, som omfatta
åren 1807—11, respektive 1812—17, söker
man förgäves efter de namn, som under
denna tidrymd varslade om och även inledde
en ny storhetstid i vår litteratur. Enda
undantaget — i sista delen — är Wallin, men
han förekommer främst i sin egenskap av
konfirmationspräst åt prins Oscar. Däremot
finner man namn som Leopold, Oxenstierna,
Valerius och Wallmark, men samtliga dessa hade
ju speciella relationer till hovet. De uppträda
också för det mesta i sistnämnda
sammanhang, "författaren greve Oxenstierna" bl. a.
som upphovsman till en tablå i
divertisse-manget "Marknad i S:t Germain", som
uppfördes på Karlsdagen den 28 januari 1814 till
Carl XIII:s ära! I en inledning till det
nämnda självporträttet i första delen säger den
sextonåriga prinsessan, att hon alltid varit road
av läsning, i synnerhet av "historiska böcker
och hovmemoarer i allmänhet" men tillägger
ett par rader längre ner: "Att alltid sitta och
läsa blir enformigt, man behöver omväxling",
en bekännelse som verkar mera övertygande
i sammanhanget än den förra. Hon var
troligen för rörlig, för aktiv och kanske även
för orolig till sin läggning för att ge sig tid
till mera ordnad läsning. Därtill kom hennes
franska uppfostran och smak, som ej voro
lätta att reformera på gamla dar. Man kan
dessutom med skäl fråga sig, när hon skulle
ha fått tid att hinna med detta
litteraturstudium och att intressera sig för det nya
Sverige bland skalder och författare. Hennes
mångskiftande bekymmer, hennes
representativa plikter och främst hennes omfattande
arbete med dagboken böra mer än väl ha räckt
till för att helt utfylla hennes tid.

När Hedvig Charlotta 1817 avslutade
dagboken var hon, ännu inte sextioårig, en
gammal, sjuk och desillusionerad kvinna;
1809—10 års händelser i förening med gemå-

533

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free