Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
och oförmögen att dra försorg om de sina.
För att undvika ännu ett barn går hustrun till
en fosterfördrivare och dör på kuppen. Men
vad blir följden? Chocken i förening med
läkarens barmhärtighet gör fadern skötsam
och familjen kommer på fötter. Var det det
som skulle bevisas? I ett annat fall är det
en överklassflicka som drar sig undan
följderna. Hon bestraffas genom en livsfarlig
operation men klarar sig, och vi skiljas från
henne som en lika strålande fästmö som hon
var innan hon väntade barnet. Vad hade hänt
om hon fått barnet? Det få vi inte svar på.
Andra bitar av handlingen, tydligen ditsatta
för att ge avspänning från allt konsulterandet
och opererandet, tappas alldeles bort. Vad är
meningen med Gudrun Bröst och hennes
svartsjuka mot den nya sköterskan? Det är
en roll som aborteras, ett ofött motiv som
ropar efter författaren.
Att livet är myoket komplicerat, därom ger
denna okomplicerade film helt omedvetet
besked, allt under det den bevisar att läkaren
som uttrycket lyder har läget i sin hand. Men
det är åtminstone allvarligt syftande och
redbart utfört med många goda enskilda scener
och utmärkta prestationer av särskilt Sjöstrand
och Åke Grönberg. Ett påpekande: svensk film
gör numera goda och trovärdiga interiörer,
men när fotografen skall fotografera natur
hemfaller han lätt åt skönmåleri. Det blir
blomsterängar, björkhagar och ekkronor som
passa i ett album av årets bilder men som
bryta stilen i en realistisk berättelse. Litet
naturligare natur om vi få be.
Jakobs stege. Gustaf Molander. Svensk
Filmindustri.
Med denna film fullföljer SF den "nya
linjen" i sin produktion och firar Gustaf
Molander sitt tjuguårsjubileum som filmregissör.
Manuskriptet är signerat av Gösta Stevens som
moderniserat en roman av Alexander
Kielland så grundligt att dennes namn inte ens
nämns. Det är heller inte troligt att Kielland,
om ban kunde stiga ned till jorden och se
filmen, skulle märka att han haft något med
den att göra. Filmen utger sig i SF-reklamen
för att vara ett stycke realistisk
människoskildring med ett bärande
moraliskt-psykolo-giskt tema. Den består dock övervägande av
grovt publikfriande situationsdramatik som
oftast inte ens är dålig film utan dålig teater.
Huvudpersonens utveckling är föga trolig.
Sture Lagerwall gör en fiskarpojke som av
hämndbegär mot den man som drivit hans mor
från gård och grund beslutar sig för att nå
samhällsstegens högsta topp. Han lyckas
häpnadsväckande lätt, efter att helt oförmedlat ha
förvandlats från en präktig havets arbetare
till en stryktäck sillstrypare och pigtjusare.
Uppåt bär det raskt för den vige klättraren
som under publikens jubel kliver från pinne
till pinne, hela tiden med foten på någon nyss
överordnads nacke. När han så skojat sig upp
till mäktig direktör med lyxkontor och
lyx-våning, kan det vara på tiden att köra fram
med moralen. Själva omvändelsescenen är
obeskrivligt tarvlig och berövar strebern sista
resten av de sympatier han till äventyrs kan
ha haft kvar. Det värsta är att de som gjort
filmen inte tycks ha varit medvetna om att
hjältens sätt att försona sig med sina fiender
är en utmaning mot allt vad kristen etik
heter.
Sture Lagerwall gör en tämligen god
prestation. Man kan ju inte förebrå honom att han
verkar spelsugen även när man tycker att han
borde tappa lusten. Bra i biroller: Birgit
Tengroth, Hjördis Petterson, Viran Rydkvist
och Holger Löwenadler.
Lyckan kommer. Hasse Ekman. Terrafilm.
Felet med "Lyckan kommer" är att den
inte tagits tillräckligt på allvar av
regissören-författaren och de medverkande, främst Stig
Järrel ooh Marguerite Viby. Det kan tyckas
som en egendomlig invändning mot en
crazy-film eller som den betecknas i de elegant
utformade förtexterna, "en saga för stora
barn". Men även en sådan behöver något av
naiv inlevelse för att få konstnärlig konsekvens
och verkan. Det har inte "Lyckan kommer".
Den är avfattad i ett slags filmjargong —
sammansatt av i och för sig spelbara uppslag och
kvickheter, som i flera fall kännas igen från
andra filmer. Den är gjord av en filmbiten,
begåvad regissör som ännu inte nått fram till
den allena saliggörande omedelbarheten och
som inte kan köra sina aktörer med
tillräckligt hårda tyglar.
Järrel och Viby är ett par som ha det för
t BLM 1942 vii
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
