Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Sergeant York. Howard Hawks. Warner.
Sergeant York var en bondpojke från
Tennessee som under förra världskriget blev den
amerikanska nationens hjälte genom att ensam
ta en hel tysk skyttegrav till fånga. Vid
hemkomsten mottogs han i triumf som Lindbergh
några år senare, omsvärmades en tid av
ryktet, fiok en gård i present av sin hemstat och
återgick förståndigt nog till näringarna, själv
bäst medveten om att vad han gjort blott
genom sin effektfullhet och lyckliga utgång
skilde sig från vad tusen okända soldater
uträttade under kriget. Småningom glömdes han
bort som andra dagssensationer och det trivdes
han bäst med. Men så kom upprustningen och
då var det oundvikligt att sergeant York skulle
bli film. Och vem skulle föreställa honom om
inte Gary Cooper.
Själva tapperhetsmomentet är ett stycke
verkningsfull västfront. Därpå följer triumfen
som ett par hundra meter journalfilm. Men
filmen är lång, episkt lång. Den berättar om
Yorks tidigare liv med en grundlighet som
om det gällt Abraham Lincoln. Hur han var
en rumlare men blev frälst lika dramatiskt
som Saulus, hur han slet för att få ett stycke
egen mark, hur han på sitt valhänta sätt
uppvaktade bygdens skönhet, om hans rörande,
utsläpade mor och präktiga bror samt framför
allt om den egenskap som sedermera kom
honom så väl till pass: hans förmåga att skjuta
mitt i prick. Det finns goda moment i denna
berättelse ur livet, bl. a. ett par krogscener
och ett bönemöte som visar att Hawks är en
betydande regissörstalang, men den är
orimligt utdragen och bemängd med
kulissromantik. Den bör ha gått rätt till hjärtat på
Satur-day Evening Posts läsare men för svensk
publik är den för dussinamerikansk och
pro-pagandabetonad. Så märklig ter sig för oss
inte Yorks bedrift att den motiverar den
omständliga förhistorien; det blev på något sätt
berget som födde en råtta. Att dock även
filmens senare hälft blev något så när
uthärdlig berodde på Gary Coopers utmärkta spel.
Han stod för äktheten i filmen.
Flykten till Söderhavet (Son of Fury).
John Cromwell. 20th Century Fox.
Filmen är byggd på Edison Marshalls 1941
utkomna roman "Benjamin Blake", ett typiskt
alster av den historiska kolportageromantik
som bröt igenom med "Anthony Adverse".
Den innehåller allt vad till genren hör: den
unge ädlingen som berövats sin titel av den
sadistiske farbrodern och hålls som livegen
stallpojke på det slott som rätteligen skulle
vara hans; den hemliga kärleken mellan
honom och usurpatorns dotter; vilda slagsmål
och en nattlig rymning där den efterspanade
får hjälp av en fjollig men snarrådig
värdshusflicka; skeppet som för fulla segel styr
mot Västindien; den grymme kaptenen och till
blods randade ryggar; palmön med sina ädla
vildar och blomsterkransade flickor som dansa
till trummornas dån; pärlfiske och ung
kärlek i paradisisk idyll; hämnaren som med en
förmögenhet på fickan återvänder för att
kräva sin rätt och störta sin fiende; ruskiga
fängelseinteriörer med bortglömda
människospillror övervuxna med skägg och hår som
mossiga stubbar; den dramatiska rättegången,
som i sista stund vänds i triumf för den
dödsdömde; uppgörelsen mellan de två
dödsfienderna och slutligen den stora gesten: hjälten
skänker bort sitt gods till det förslavade
gårdsfolket och återvänder trött på den så kallade
civilisationen till sin troget väntande
söderhavsflicka. Filmen är regisserad med verklig
bravur och iscensatt med utomordentlig
omsorg. De vackra scenerierna, den smakfulla
och kulturhistoriskt riktiga rekvisitan,
realismen i de dramatiska momenten, särskilt de
förfärliga slagsmålen, det på alla händer
ypperliga spelet (hedersomnämnande åt Ty rone
Power och George Sanders som de två
antagonisterna) ge en illusion som bör kunna
kloroformera även den argaste följetongshatare.
Om tycke uppstår (Tom, Dick and Harry).
Garson Kanin. RKO Radio.
Ginger Rogers är den här gången en
telefonfröken, som i likhet med millioner andra
arbetande och filmbitna flickor drömmer om
att bli gift med en millionär. Tom, som friar
först, är emellertid bara bilförsäljare, fastän
en mycket framåtsträvande sådan. Harry
kommer sedan i en enorm lyxbil och bjuder flickan
på skjuts men visar sig vid närmare påseende
inte vara millionär utan bara
garagemekaniker. I fråga om levnadskonstnärlig fantasi
är han dock otvivelaktigt förmögen och får
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
