Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
PEHR OSBECK: Dagbok öfwer en Ostindisk
Resa Ären 1750. 1751. 1752. Stockholm,
Tryckt hos Lor. Ludv. Grefing,
på dess egen bekostnad
1757.
Det finns människor som just i dessa tider
mer eller mindre uteslutande ägnar sig åt
politisk litteratur: utom de viktigaste dagliga
tidningarna läser de reportage i bokform,
initierades redogörelser för vad som skett bakom de
storpolitiska kulisserna och framsyntas eller
olycksprofeters spådomar. De gör det av
pliktkänsla och kan känna samvetskval om de
försummat en enda viktig bok eller artikel.
För andra kan en sådan diet bli väl kraftig.
Det behöver inte betyda bristande
ansvarskänsla -— det betyder kanske bara att de i
denna de dagliga storsensationernas tid fyller
sin enkla plikt att hålla nerverna på mattan.
Och det händer dem att de för avspännings
skull från bokhyllan tar ner en eller annan
gammal bok som för dem rakt in i det
förflutna och avskärmar dem från nuet.
Kanske levde människorna i ett mera
harmoniskt förhållande till den stora utjämnaren
döden på den tiden, då det nästan var ett
under om man undslapp honom som gäst
redan i vaggan. Trettioåriga krigets
hemskheter rubbade föga av barockens levnadsmod
och praktkärlek och sjuttonhundratalets
riskfyllda reseäventyr lika litet av
Linné-lärjungarnas naturfilosofiska förtröstan.
Osbecks resa är en stillsam bok. Den kan
i förstone nästan synas trög, torr och litterärt
sett innehållslös — vilket senare omdöme, väl
föga skulle ha bekymrat författaren. Hans
avsikt var inte att roa utan att lära. Formen är
den linnéanska journalens med data, lat. och
long. och med varje iakttagelse antecknad för
sig under särskild rubrik, och eftersom
författaren beflitat sig om att nämna "all ting med
sina rätta och af den kunniga werlden
begrip-lige namn, som definierat och utstakat species"
är de lärda latinska parenteserna helt naturligt
ymnigt förekommande. Boken hör med andra
ord inte till de lättlästare.
Men när man kommit in i den lär man sig
mer och mer att läsa mellan raderna — och
det är just det som på något underligt sätt
gör det naturligt att se den även ur en litterär
synpunkt. Ty den egenskap som utmärker all
verkligt god litteratur är inte att den genom
rika och fullständiga beskrivningar gör
läsarens fantasi överflödig, utan att den lämnar
den fritt spelrum eller omärkligt för den in
på det osagdas och underförståddas områden.
För Linné, som om boken fällde omdömet:
"Ty tycks jag mig fölgt Eder på resan och
liksom sedt med Eder alt det som förekommit",
var det väl snarast "definerandet af species"
som äventyret gällde. Han hade väl mindre till
övers för det exotiska. För oss är äventyret
ett annat och kanske lika stort: jakten efter
det förflutna. Den för oss tillbaka till en värld
av segelskepp, hemlighetsfullt slutna länder
och vita fläckar på kartan. Det är en helt
annan värld och ändå samma. Floden vid
Kanton med dess vimmel av
passagerare-sam-paner "at transportera folk uti emellan staden
Canton och Skeppen", fiskare-sampaner "och
sådane som de så kallade Kattdräyare bruka",
anke-sampaner "eller båtar hwaruti de upföda
400 eller 500 Ankor", last-sampaner "hwaruti
porcelaine, silke och andra waror öfwerföras
från Canton til de Europeiska Skeppen",
Mandarin-sampaner "hwar på drakar och dylika
figurer äro målade", galärer, djonker och
slutligen gödsel-sampaner, om vilka Osbeck säger
att dem "hade jag så när glömt, om de icke
lucktat så illa, när wi foro förbi, af sådan
gödsel som ej mer än et slags folk hos oss
äger frihet at bortföra", bilden av denna
vimlande flod påminner ganska gott om bilden
som stod i Carlsons skolgeografi, men den är
inte något fotografi och den har det trolska
med sig att vara sedd av en längesen död och
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
