Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
liten stad vid en själlän dsk fjord: dansk idyll,
genomilad av barndomsupplevelse, med
dofter och svalka, klockknäppande interiörer och
lövskog i regn. Det hela har en prägel av lätt
stagnerad borgerlig kultur, med tonvikt på
klassisk musik och välbekanta
adertonhundra-talsdiktare, med traditionella utblickar mot
Paris, Italien, Tyskland.
Huvudpersonerna är tre: två ljusa,
överlägsna syskon och en mörk, tillbakasatt
fosterbror. De är väl karakteriserade och
påtagliga som typer, men inte mycket fördjupade
och inte särskilt betydelsefulla. Vad blir Tom
annat än en älskvärd livsnjutare, en liten talang
som fastnar i lönande och likgiltig
schlagerfabrikation? Hans otillfredsställelse med sin
livsföring kan aldrig övervinna hans beroende
av dess behagliga sidor. Och hans syster, Ida,
den slanka blondinen, den internationella
mannekängen, med ett ansikte så blekt som ett
omoget äpple, vad innebär hennes kyliga
li-delselöshet, hennes besynnerliga bundenhet vid
brodern och flykt från alla andra
förhållanden? Är det meningen att hon ska lida av
systerlig incestböjelse, ett elektrakomplex,
eller är hon mera att uppfatta som ett tomt,
dekorativt skal?
Den intressantaste är fosterbrodern
Wilhelm, en tungt lidelsefull natur, svårt hämmad,
med något av instängt rovdjur hos sig.
Genom sina uppväxtår tillsammans med de båda
andra blir han bunden vid dem, får del i
deras överlägsna kultur, som för honom är
det djupaste allvar, medan de själva tar den
mycket självklart och fladdrande lätt. När det
sedan just ingenting blir av dem börjar han
förakta dem och kan inte förlåta att de svikit
sig själva, svikit honom i hans uppskattning
av dem. För egen del blir han hård och
bitter, utan yttre framgångar, men bevarar sin
inre lidelse. Det är Ida som förblir den enda
för honom, hans på en gång oundvikliga och
oåtkomliga öde. Hon fruktar och undflyr
honom, gäckande hans mörka brand med sin
ljusa, kyliga lätthet. När han halvt oavsiktligt
blir orsak till Toms död är det samtidigt Ida
han tror sig ta död på, tror sig bli kvitt. Men
så snart han återser henne finner han sig
alltjämt lika bunden vid henne. Hon vaknar upp
ur sin förlamande sorg efter brodern för att
en kort stund bli hans, befriad från brodern
och från sig själv. Men så kommer mordet
emellan dem ooh tvingar dem att skiljas. Det
sker väl i författarens känsla av att de med
sina olika naturer aldrig verkligen kan mötas:
det är bara en rad ödesdigra misstag. Det
förblir obegripligt vad det egentligen är hos
Ida som så fängslar Wilhelm. Att vinna henne
betyder för honom kanske närmast en seger
över mindervärdeskänslan, befrielsen från ett
bindande komplex. Men det tokiga med denna
mindervärdighet är att han ju i själva verket
är den överlägsne, vilket han också innerst vet.
Denna konflikt mellan olika människosorter
duger givetvis bra som romanmotiv. Det är
bara att man inte får något riktigt grepp om
konfliktens verkliga natur, inga djupare
inblickar i lidelsens och hämningarnas funktion.
Lidelse och hämningar blir huvudsakligen
underförstådda förutsättningar för mera yttre
skildringar, stämningsmättade och ofta fint
utpenslade minnen av uppväxtår och tidig
ungdom. Artur Lundkvist
Ny generation i Virginia
ELLEN GLASGOW: I detta vårt liv.
Översättning av Viveka Starfelt. Bonniers
1942. 12: 50.
I den moderna amerikanska romankonsten
har ju kvinnorna gjort en betydande insats.
Även om de inte riktigt kunnat mäta sig med
sina manliga kolleger i fråga om kraft och
originalitet har de dock i många fall hävdat
sig som självständiga, inträngande skildrare
av människor och samhällsförhållanden. De
båda största författarinnorna inom en äldre
generation är Willa Cather och Ellen Glasgow,
av vilka den senare knappast fått den
uppmärksamhet hon förtjänar. Född och bosatt i
Richmond, Virginia, är hon sydstaternas förste
realistiske skildrare. Hon väckte
uppmärksamhet redan 1900 med "The Voice of the
People", där hon resolut bröt med den gängse
litterära sydstatsromantiken. Hon har sedan
oförtrutet fortsatt sin konstnärliga ooh
intellektuella självuppfostran och nått allt bättre
resultat.
I en lång rad romaner har hon gestaltat
framför allt tragiska kvinnoöden i sin
hemstat, dels under inbördeskrigets stormiga
-549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
