Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
dramatikern slöt sig i sitt eget skal, han skrev
dåliga brev — alltså hade han ingenting att
ge utan måste dölja sin tomhet bakom ett
hemlighetsfullt yttre. Att han sen i sin
ensamhet och forstening såg de dramatiska syner,
som blev till storslagna konstverk, det lämnas
utan avseende. Det är i grunden samma
orättvisa som begås, när karaktärens brister får
skymma storheten hos vilket livsverk som
helst, även bröderna Brandes’ politiska och
kulturella gärning.
Edvards insats är lättast att få grepp om:
han verkade med all kraft för den politiska
omdaning, som sedan visade sig vara
nödvändig. Bedömningen av hans ryktbare broder är
mera invecklad. Fredrik Böök ger ett viktigt
bidrag till den i studiens bästa avsnitt, det
som handlar om Georg Brandes’ offentliga
verksamhet. Den litterära kritiken var hans
eget arbetsfält, slås det fast; där var han en
betydande konstnär. Därjämte kunde han öva
inflytande på tidens tänkande i Danmark —
tack vare sin fördomsfrihet, säger Böök. Den
var förutsättningen för att han så lätt kunde
tillägna sig de nya läror, som spred sig över
Europa. Men det borde tilläggas en sak som
också kan utläsas ur denna brevväxling:
fördomsfriheten var förenad med handlingsvilja
och personligt mod. Georg Brandes’
livsgärning bars upp av frihetslängtan, frihetskärlek;
där är den röda tråd, som förenade hans
växlande åsikter. Kanske var målet futtigt: "Han
ville bara förändra klimatet i Danmark, så att
han kunde trivas där lika bra som i de
frisinnade estetiska salongerna", för att tala med
Böök. Men det är ett sådant klimat vi svenskar
och danskar nu lever i; det är det som ger oss
luft att andas och sol att lysas av.
Det kan tilläggas, att Georg Brandes med all
sin teori och all sin ytlighet kunde ha siarens
skarpblick också i politiska spörsmål, främst
när det gällde frihetens sak. Den 5 juni 1899
klagar han i ett brev till Ellen Key över de
nordiska ländernas bristande sammanhållning;
följden blir, säger han, att "Skandinavien gaar
til Grunde og efter min faste Tro 1950 er
halvvejs en tysk og halvvejs en russisk Pro-
vins". Det var inte många, som bedömde läget
så klart.
I dessa studier och i några kortare
uppsatser (som bjuder både på fina iakttagelser och
tunna referat) röjer sig alltså Fredrik Bööks
visdom. Det är konservatism — en
förträfflig åskådning, som gör världen gott, när den
inte får styra i ensamt herravälde. Det är en
borgerlig grundsyn — som har sitt självfallna
berättigande vid sidan av de andra
klassinställningarna. Men allt detta behärskas av
något mera svävande och ogripbart, som kallas
"realism". Till det hör en strävan efter
nykterhet, en vördnad för vardagsverkligheten, vilka
kan bli till världens ljus och jordens salt. Men
därjämte innebär det vid pass allt, som den
skrivande håller för riktigt och sannolikt.
För Fredrik Böök kan realismen vara tro
på romantikens nödvändighet i människolivet
— synd bara, att denna tro brukas enbart
som tillhygge mot dem som vill förbättra
världen med förnuftets hjälp. Till realismen hör
också insikten om att allt är relativt. På tal
om "Erasmus Montanus" säger Böök:
"Ingenting är riktigt säkert — kanske inte ens att
jorden är rund. Har inte löjtnanten när allt
kommer kring rätt? Om själva rymden är
krökt, som Einstein vill, så är jordens form
kanhända ingenting att bli ovänner om." Ja,
är det nu inte det? Under de förutsättningar
vi har i sinnevärlden, är det en sanning, att
jorden är rund. Och det är realistiskt att ta
hänsyn till denna sanning i yttervärldens liv,
till dömes vid resors företagande.
Nämnda realism tycks vara svagheten i
Bööks visdom. Den låter honom prisa den
danska sånggudinnan som "en blond ung
Pige" med friska kinder och kraftiga lemmar
— och blunda för det gröna glittret i hennes
ögon och det fina leendet i mungipan. Den
låter honom erkänna varje "kannstöpare, som
lägger världen i stöpsleven" — förutsatt att
våldsmannen lyckas i sina förehavanden. Men
den gör honom förunderligt främmande för
dagens verklighet och levande liv, både i
Danmark och Sverige. Carl Olof Bergström
-555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
