Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Den unge Heidenstam
HUGO KAMRAS: Den unge Heidenstam.
Gebers 1942. 10: —.
Det vi vet om Heidenstam som människa är
inte mycket. Vi ser ännu så länge bara utsidan
av honom. På romantiskt stiliserade
målardukar står han vid balustraden och blickar
ut över Vättern eller han vandrar fram i Hans
Alienus’ pilgrimsdräkt med en korp vid
skuldran och en lagerkrans i håret eller han sitter
som en grånad man i en länstol med en
väldig karolinervärja i handen medan klassiska
kolonner skymtar i bakgrunden över
rödmålade svenska stugor. Heidenstam tyckte om
effektfulla framträdanden. Maskeraden var
det sällskapsnöje han satte främst, åtminstone
i sin ungdom, och det är den glade
maskerad-gästen man tycker sig se framför sig på dessa
målningar och fotografier. På dem ger
Heidenstam uttryck åt det "officiella", formella,
fosterländskt deklamatoriska och militärt
höviska i sin karaktär. Någon gång kan
betraktaren kanske få en irriterande känsla av att
bevittna en upprepning av den bekanta episod,
som Runeberg återger, då Gustaf IV Adolf
iförde sig Karl XII:s stövlar. Men har det
någon enstaka gång fallit ett löjets skimmer
över Heidenstams officiella framträdande och
har dammet lagt sig ganska tjockt över vissa
partier av den stora fosterländska cykeln "Ett
folk", så är dock diktaren även från denna sida
betraktad en ståtlig representant för ett drag
i den svenska nationalkaraktären, för
form-känslan, generositeten och den militära
stramheten. Och kanske också för lusten till maskerad.
Bilden av Tegnér blev helt revolutionerad
när breven i början av 80-talet kom ut och
många av hans forna beundrare som främst i
honom sett nationaleposet "Fritjofs sagas"
diktare och den värdige biskopen och folkledaren
förskräcktes och ropade på helgerån. Men i
längden har Tegnér blivit oss oändligt mycket
kärare sedan breven kom ut och forskningen
dragit fram hans privatliv i rampljuset.
Nationalskaldsdragen löstes upp. Statyn fick liv och
bakom den store skalden med stort S steg en
levande, stridande, blödande människa fram,
som griper oss mera och har mera att säga
oss än alla än så vackra nationalmonument.
Bakom den heroiskt-fosterländska posen hos
Heidenstam kommer vi också en gång att
upptäcka hans verkliga jag och möjligen med
samma tacksamhet och glädje som när det
gällde Tegnér.
Hugo Kamras, en ung och flitig
litteraturforskare, som uppfostrats vid Martin Lamms
seminariebord, har i vår framlagt en
avhandling om den unge Heidenstam. Det är
diktarens personlighet och idéutveckling under
80-talet som Kamras ägnat huvudintresset.
Han har fått fram åtskilligt nytt material,
fastän han naturligtvis ofta fått stå besviken
inför ännu för lång tid framåt förseglade
brevsamlingar och dokument.1 Han skildrar
Heidenstams barndom, den bortfjäsade
pojken på Olshammar som skämdes hort av mor
och mormor och mostrar och krönte sig till
konung över fantasiriket Lajsputta. Kamras
ger ett vackert porträtt av Heidenstams första
hustru, vars tragedi på ett oförgängligt sätt
är skildrad i "Barndomsvännerna". Kamras
söker inte frikänna den av kvinnor så firade
salongshjälten Heidenstam, sådan han var
omedelbart efter sin lysande debut, skulden
för äktenskapets upplösning. Författaren har
på ett utmärkt sätt förstått att tillfredsställa
alla de finkänslighetens krav som ännu måste
ställas när det talas om dessa saker. Genom
lätta antydningar får han ändå fram vad han
vill, tillräckligt för att man ganska väl kan se
för sig den unge, charmante, orolige och
egocentriske diktaren under hans sökarår, då
1 Vid avhandlingens ventilering på Stockholms
högskola den 20 maj framkom en sak om ett av
dessa dokument som ej bör lämnas oanmärkt. Ruben
G:son Berg har som bekant 1919 utgivit ett referat
av en ungdomsdiktsamling av Heidenstam. Dess
fullständiga publicering vid denna tid motsatte sig
skalden själv. Berg som äger manuskriptet har trots
upprepade förfrågningar vägrat att utlämna det till
Kamras. Därom är intet att säga. Men vid
disputa-tionen visade det sig att förste opponenten, docent
Gunnar Ollen, fått låna det dyrbara manuskriptet av
Berg. Detta strider mot alla vetenskapliga
hedersbegrepp. En man som ägnar åtskilliga av de bästa
åren i sitt liv åt studiet av Heidenstam får ej se ett
ytterst viktigt dokument, medan en opponent som
för ett par veckor studerar Heidenstam får tillgång
till det!!! En fin och framstående forskare som
Ruben G:son Berg har här handlat på ett
oförklarligt sätt.
556
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
