Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Tankar under en lavin
Varje bokälskare har anledning att glädjas
denna tid, då det inte går en dag utan en ny
bok, då bokhandelsfönstren tävla med
blomsterbutikernas i nyutslagen färgprakt (fastän
tyvärr inte i fägring). Men också anledning
att ängslas. Ängslas över sin egen oförmåga
att ens nödtorftigt ta vara på allt det vetande
och all den skönhet som virvlar fram inne
i denna ström av ny litteratur, ängslas över att
andra inte skola få syn på och bli delaktiga
av just de värden man själv hittat däri, ängslas
över att det ovärdiga skall hamna bland
kornen och det värdefulla bland agnarna när
bokmaskineriets väldiga tröskverk sätter i gång.
Det kan inte undvikas att höstens hektiska
bokförsäljning blir något av ett lotteri där
slumpen och inte förtjänsten många gånger
får avgöra vilken som tar hem vinsten. Och
har en bra bok missat chansen i detta lotteri
så är turen förbi på obestämd tid; författaren
har bara att vänta på att den oändligt mycket
långsammare finsiktningen till slut skall
uppenbara bokens rätta värde. Ingen bok är så
föråldrad som den som utkom i fjol, det är den
bittra och bisarra sanning som författare och
förläggare vid det här laget fått lära sig.
Bokförsäljningen före jul är ett sannskyldigt
sprinterlopp; den som kommit efter i starten
har ingen möjlighet att hämta in försprånget.
Distansen är för kort.
Bokhandlarens situation
Man kan med känslor blandade av
beundran, beklagande och fordringsfull förväntan
tänka på hur bokhandlaren har det dessa
dagar. Det måste ju vara roligt och spännande
på ett sätt men förfärligt på ett annat. Varje
dag tömmes en vagnslast litteratur över hans
disk, och i den bråten måste han snabbt finna
sig till rätta för att kunna effektivt betjäna
kunderna. Men den som står vid en disk hela
dagen kan ju inte få mycket tid över till att
orientera sig om böckernas värde och
beskaffenhet, i synnerhet som förläggarna nog inte
i tillräcklig grad använda de jämförelsevis
lugna sommarmånaderna till att förbereda
honom på vad som komma skall. Följden blir
att bokhandlaren ofta nog är bättre sorterad på
disken än han är i sitt eget huvud. Man kan
inte begära av honom att han skall kunna vara
inte blott försäljare av böcker utan också
rådgivare i fråga om litteratur. Men ändå måste
man begära det, ändå måste han begära det
av sig själv och gör det också med bävande
hjärta. När det gäller en boks framgång hänger
ju åtskilligt på vem som skrivit den, något på
vem som givit ut den och annonserat den, mera
på den som skriver om den och allra mest på
den som säljer den. Bokhandlaren är i själva
verket en makt i en nations andliga liv, inte
vilken butiksinnehavare som helst. En god
bokhandlare kan på sitt avsnitt i all anonymitet
uträtta mer för idéernas spridning än de flesta
skribenter med mer eller mindre berömda
signaturer. Men den gode bokhandlaren har
inte samma möjligheter att omsätta sina
förträffliga egenskaper i praktiken nu som förr
i världen. Hans tillvaro har komplicerats
oerhört sedan bokproduktionen blev
storindustri, och det är fara värt att han
resignerar och låter den strida bokströmmen plöja
571
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
