Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
sig den fåra som omständigheterna anvisa.
Men även om hans arbete nu är svårare än
någonsin så är det samtidigt viktigare än
någonsin. I den väldiga idékamp som håller
på att klyva världen itu äro böckerna inte
vilsekomna relikter från en fredligare tillvaro.
Tvärtom, de äro vapen, effektivare, farligare,
användbarare än de av järn och stål.
Bokhandlaren står mitt i en arsenal, han handlar
med explosiva varor instuckna bland leksaker,
han handlar med sådant som kan hela och
bygga upp likaväl som med sådant som kan
rasera och underminera. Har han sin sida klar
och är medveten om situationens allvar, måste
han stå vid sin disk som en tänkande,
kännande människa och inte som en automat.
En amerikansk röst
Naturligtvis är situationen på vår
bokmarknad inte lika tillspetsad som i de
krigförande länderna. Vi ska vara glada så länge
inte politiken lagt under sig alla områden. Men
det vore fåfängligt att intala sig att allt är som
förr, att blunda för att en skärpt vaksamhet
kräves på alla områden och att materialistiska
bevekelsegrunder måste stå tillbaka för högre
syften. Jag skulle gärna vilja anslå resten av
kommentarutrymmet till ett längre citat av ett
tal som den amerikanske skalden och
kongressbibliotekarien Archibald MacLeish nyligen höll
vid den amerikanska bokhandlarföreningens
årsmöte. Jag vill inte påstå att hans syn på
bokhandeln i alla avseenden kongruerar med
svenska förhållanden, men förvisso rymmer
den mycket som kan tjäna som ett memento
även för oss. MacLeish börjar med att erinra
om de nazistiska bokbålen, i vilka han finner
ett slående bevis för att böckerna även på det
hållet betraktas som "vapen med en sådan
skärpa och tyngd och kraft, att de som vilja
förstöra världens frihet först måste förstöra
de böcker som friheten har till vapen".
Han fortsätter:
"Den fråga som jag skulle vilja ställa till
er, den fråga som alla vi som leva med böcker,
författare såväl som bokhandlare, förläggare
såväl som biblioteksmän, professorer såväl som
ämbetsmän, måste ställa till oss själva, är
denna: Äro vi allt vårt tal om böcker och allt
vårt arbete med böcker och all vår kunskap om
böcker till trots lika medvetna om böckernas
makt som den nazistiska hop som vräkte dem
på elden? Tillmäta vi i våra liv såväl som
i våra ord de böcker vi skriva och trycka och
sälja och katalogisera och undervisa ur lika
stor betydelse som de vilka frukta fria
människors böcker tillräckligt mycket för att
bränna dem?
Detta är inte en retorisk fråga utan en fråga
som jag begär svar på. Jag riktar den till er
med så mycket allvar som jag överhuvudtaget
kan uppbjuda. Jag tror att jag vet svaret. Jag
tror att ni också veta det, men ni äro säkert
överens med mig om att en djävulens advokat
om han så ville skulle kunna ge oss en mycket
otrevlig halvtimme."
Förpackning eller andligt
redskap?
"En skicklig djävulens advokat skulle kunna
be oss glömma nazisterna för en stund och
tänka tillbaka på vårt eget uppträdande de
senaste decennierna för att säga vår ärliga
mening huruvida vi som sysslade med böcker
under denna period verkligen handlade som
om vi ansågo att böckerna voro mäktiga
påverkningsmedel eller redskap genom vilka
människors och nationers liv kunna omskapas, eller
om vi tvärtom behandlade böckerna som
marknadsvara, som förpackningar, som man
sålde tillsammans med tandborstar och
hårvatten och patentmedicin. Det skulle inte bli
så trevligt att svara på den frågan. Vi kunde
svara fullständigt uppriktigt att med de
försäljningsmetoder som utarbetades på 1920-talet
och användes på 30-talet såldes mera böcker
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
