Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Tora Nordström-Bonnier: Guvernanten. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan satte hon tummarna i öronen och
tryckte de övriga fingrarna hårt mot ögonen.
Orden ”ögonens begärelse” dök upp i hennes
hjärna någonstans ifrån. Sedan mindes hon
en lektion för inte så länge sen. Hon hade låtit
barnen översätta en fras av Voltaire: ”Les
hommes sont des singes qui quelquefois
deviennent des tigres.” Lilla Malla stakade sig
oupphörligt på vad singes betydde. Apor, lilla
Malla, människorna äro apor som ibland
förvandlas till tigrar. Hon frös till mitt i hettan.
Hon kände sig inte så säker längre. Men det
måste ju vara sant? Inte skulle kungens
trupper låta en oskyldig förgås? Och hon, hon
kunde ju ändå ingenting göra. Hon gamla
fjolla, och nu var det i alla fall för sent. Det
dunkade som hammarslag i hennes tinningar.
Då hon blev trött på att hålla för öronen
och ögonen och lyssna till sina egna tankar
hördes ett förnyat skrän. Ledd av en officer
kom den medelålders herrn ut genom porten,
nu klädd i bara de trånga svarta byxorna och
en skjorta utan krås och spetsar. Han gick rak
men satte upp armarna för att skydda
ansiktet för slagen från käppar och
bomullsparaplyer, som haglade över honom. Hon lade
märke till att maskorna lupit upp på de fina
svarta silkesstrumporna. Det beredde henne
en slags lättnad att han inte längre såg ut som
en riksmarskalk utan som en vanlig
människa. Det var nästan som om han inte varit
riksmarskalk längre. Men hon kunde ändå
inte släppa honom med blicken. Någonting
tvingade henne att vilja se allt som fanns att
se. Tigande lutade sig hon liksom Emelie ut
genom fönstret. ”Jag måste ju kunna berätta
för baronen”, urskuldade hon sig. ”De
hjälper honom bort till rådhuset”, tänkte hon
sedan. ”Där är han räddad.”
Greve Fersen försvann över
Riddarhustorget. Någon kom skrikande att nu satt räven
inom lås och bom. Så hördes hovklapper igen.
En kavalleritrupp med en hög officer i spetsen
kom långsamt ridande gatan fram och drev
en skrikande folkhop framför sig åt
Kornhamnstorg till. Stora Nygatan låg tyst och öde.
Uppe i modehandlerskans små rum lämnade
man dröjande fönstren. Ute fanns ingenting
mer att se. Men man såg inte heller på varann.
Man tittade ut i luften eller på hattarna, som
satt på sina pinnar och Emelie började plocka
upp vad som fallit på golvet. Man kände sig
kroppsligt utmattad, som efter ett hårt arbete
eller en svår sjukdom.
”Det blir strax åska, sade till sist mamsell
Hörberg. ”Jag måste skynda mig innan regnet
kommer, för jag ska vara på Hötorget klockan
halv tre.”
”Då är det bäst hon ger sig av genast, sade
herr Engelberg och gick ner i butiken för att
expediera hennes varor. Charlotte erinrade
sig nu också småflickornas hårband och
Emelie och hon började söka igenom modeaffärens
askar. Medan de höllo på därmed sade
modehandlerskan något egendomligt.
”Jag tror ändå att han gjort det”, sade
hon. ”Ingen rök utan eld.”
Charlotte släppte vad hon hade i händerna
och såg rätt in i väggen. ”Annars kunde man
väl inte leva?” sade hon.
Då Charlotte Hörberg en stund senare
befann sig nere på gatan, hade hon på nytt
ridikylen — nu också tyngd av spik och
gångjärn — i ena handen och i den andra den
hopfällda parasollen. Över håret bar hon den
gröna muslinslöjan med en kokett knut vid
vänstra örat. Orolig att komma för sent
försökte hon först komma upp genom
Gråmunkegränden, ty hon såg att det ännu var mycket
folk kvar på Riddarhustorget. Men vid hörnet
hejdades hon av soldater, som sade henne att
alla gator upp till slottet voro spärrade för
allmänheten. Utom sig av ängslan för den
knappa tiden vaggade hon då i väg mot torget
för att den vägen över Helgeandsholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
